Kvällsvandring i Skinteboskogen med Vandringsgänget. Göteborgs kommun
A nice and beautiful small mountainous forest area south of Gothenburg, directly east of Stora Amundön. There is no marked hiking trail but many trails in the area
Ett härligt litet vildmarksområde där ekskogsklädda berg bjuder storslagen vildmark, i det lilla.
13 stycken visade intresse för Skinteboskogen och hängde med mig på kvällsvandringen in i detta lummiga lilla bergiga grönområde, som ligger direkt öster om Stora Amundön. Vet inte om Skinteboskogen är ett officiellt namn på skogsområdet, men det passar bra tycker jag eftersom Skintebo ligger i direkt närhet till skogen. Hur som helst, området domineras av ekskog, men det finns även gott om andra träd, så som bok, björk och al m.m. Även en del barrträd har fått plats, men dom utgör en minoritet. Inom området finns två små dammar, tre om man räknar med den långsmala vid Ugglegården i kanten av bostadsområdet. Dom två södra dammarna tillhör Villa Dalfrids parkområde, som vänligt nog håller parkområdet öppet.
Sträckan vi gick blev cirkus 5 km, är min känsla. Men det är småkuperade 5 km så det tog sin lilla tid. Men vi hade inte bråttom utan passade på att njuta av tiden inne i det gröna, som blev cirka 2,5 timmar. På den tiden han vi även med att fika på toppen av Klyfterås. Men....till det kommer jag lite längre ned.
Vi parkerade och samlades på parkeringsplatsen vid Stora Amundön. Några tog bussen hit, dom klev av buss 258 på ändållplats Lillövägen, se H:et på kartan ovan. Vi startade att vandra 19:00, bussens färd genom Göteborg skickade jag till dem som skulle ta bussen, se nedan.
Bild 1: Så var dom klara att vandra iväg, Stora Amundön i bakgrunden. Vet ni hur jag kunde förskönat denna bild? Jo, genom att använda kamerastativet 😎
Det finns massor av stigar i Skinteboskogen. På kartan nedan har jag ritat in några av dom populäraste = mest upptrampade, med svarta punkter och på ett någorlunda hur dom går. Det bästa av allt är att skogen är helt opåverkad = inga grusstigar - vägar är planterade. Här blir naturupplevelsen total när man får vandra genom naturen på riktiga mjuka skonsamma skogsstigar som vi alla tillsammans håller upptrampade. Jag har rödmarkerat hur vi gick, och med punkter och nummer vart jag tog bilderna. Vi följde stigar hela vägen, men stigen från bild 12 och västerut är kanske inte så många som går = gränsland till offroad. Men enkelt förklarat höll vi oss i bergsänkan, se filmen. Från nummer 13 till nummer 15 var en avstickare.
Bild 2: Stigen här genom ekskogen leder fram till Villa Dalfrid.
Bild 3: Villa Dalfrid skymtar där framme mellan träden. Villan har fått sin namn av att den ligger i en fridfull dal. Med bilden vill jag visa att vi svängt in på stigen som leder upp i Villa Dalfrids gamla parkområde. Ungefär där stigningen planar ut vek vi in på en liten stig upp till höger i berget. Går man för långt kommer man fam till en liten damm och en lång stentrappa. Dit valde jag att vi skulle komma mot slutet av vandringen istället. Det skulle bli en avstickare hur som helst.
Bild 4: Utsikt från toppen av Furukullen. Jag tror detta är stora Furukullen, men...hm, säker är jag då rakt inte.
På toppen av berget gick vi sedan inte rakt mot masten, utan vi vek in på en liten stig till höger som via ytterligare en utsikt gick i en usväng bort till masten.
Bild 5:Ekar dominerar som sagt i Skinteboskogen. Det blir så härligt grönt och lummigt med blåbärsriset på backen.
Bild 6: Här gick vi på östra sidan av den "stora" mossen i området. Underbara stigar, det är bara att gå och njuta.
Bild 7: Fika uppe på Klyfterås. Det blåste precis lagom för mycket, för myggorna. Den utvalda fikaplatsen blev alla nöjda med, tror jag. Men vi åkte inte hiss hit upp, vilket filmen visar med all tydlighet. Filmen visar också, kanske inte så tydligt, men att jag får en Kexchoklad.
Bild 8: Från toppen av Klyfterås följde vi stigen vidare norrut helt ned till ett bostadsområde som ersatt en hästhage och hästen som alltid hälsade mig välkommen. Men men, det har gått fasligt många år sedan hästen gned mulen mot min.
Ett vackert och lite småspännande parti är när man följer stigen utmed foten av Klyfterås dramatiska branter. Jag glömde dock att ta någon bild, allt som fick plats i huvudet var filmandet.
Bild 9: När inte jag befann mig i täten av gruppen fanns alltid en risk att det bar iväg i en helt annan riktning än den jag tänkt mig. Nedan har ni ett gruppfoto på dem som just fått promenera tillbaka efter ett mindre lyckat eget initiativ 😎
Bild 10: Det finns mängder av smådalar och sprickdalar, vilket gör vandringen mycket omväxlande.
Bild 11: Här befann vi oss nu på den västra sidan av den däringa mossen mitt i området.
Bild 12: Här var vi på väg in i ett nästan ostigat parti. Men....se filmen.
Bild 13: Gänget samlade intill stora boken vid en av Villa Dalfrids dammar. Syns lite lite lite längst ut till höger i bilden. Nu var det dax för den där avstickaren upp den långa stentrappan. Ni vet avstickaren vi även kunde tagit i början på vandringen.
Bild 14: Häftigt stenblock som reser sig intill bergväggen.
Bild 15: Utsikt från toppen. Här uppe finns ett rasat vindkraftverk, se filmen.
Bild 16: Fram och tillbaka / upp och ned är lika långt.
Från stora boken följde vi stigen genom dalsänkan och ned mot Ugglegården, som skymtade lite mellan träden. Dock skall man INTE gå genom den vackra gården, den är privatägd. Följ istället stigen över berget väster om dammen, se kartan
Bild 17: Ugglegården sedd från nordvästra sidan av dammen.
Bild 18: Lennart letar efter mobilkameran, men vad är det han skall fota? Filmen avslöjar.
Cirka 21:30 var vi tillbaka på parkeringsplatsen och cirka 21:45 såg vi Karlatornet på Hisingen från väg 158 när vi rullade genom Askim.
Filmen från den här kvällsvandringen. Men se naturligtvis filmen på en storbildskärm, där kommer mina kära vandringsvänner mest till sin rätta. Och volymen skall vara ställd på orkan.
Du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.