På upptäcktsjakt efter Öxnäs naturreservat på Hisingen
Eller rättare sagt leta efter spår som antyder på att Öxnäs nu blivit skyddat som naturreservat.
När jag nu haft och har så förbenat svårt att ro iland vandringstipsen jag brottats med en längre tid så sticker jag emellan med detta frågetecknet, som just skapar fler frågor än ger svar. Så att kalla det för ett vandringstips är kanske att ta i. Snarare söker jag efter tips.
Den 7 oktober 2016 kunde man läsa i GöteborgDirekt att området Öxnäs i Säve kommer bli naturreservat. Området har en kombination av höga natur- och kulturvärden med såväl fornlämningar som en rad skyddsvärda djur- och växtarter i trakten. Det gör att Öxnäs klassas både som ett nationellt värdefullt odlingslandskap och ett Natura 2000-omårde. Läs mer här.
Så ungefär ett halvår senare, tror det var i april 2017, stack vi på upptäcktsfärd till Öxnäs. Men vi hittade ingen information på plats som indikerade på att vi befann oss i ett naturreservat. Man brukar ju om inte annat se pinnarna som visar gränsen till naturreservatet. Men vi såg ingenting. Så det blev några timmar i ett annat naturområde istället.
Men så en dag fann jag detta dokument, som senast var ändrad: 2018-06-14. En skötselplan för naturreservat Öxnäs. Överklagad, stod det, men det gav ändå nytt hopp.
Så den 4 november 2018 gjorde vi ett nytt försök, utrustade med filmkameror och en försiktig optimism. Men den försvann tämligen omgående, det såg ut som när vi var här sist.
Vi parkerade vid P:et, här hade jag läst att en ornitologisk förening brukar parkera. Här brukar även ridfolket parkera när dom skall ut till sina hästar. Det är väl stallägarens marker vi parkerade på, gissar jag. Jag lämnade filmkameran i bilen, det här fick bli en reka tur. Eventuellt inkassera information för en kommande vandring.
Vi var ju inte helt säkra på att ett naturreservat hade bildats, det var ju liksom inte glasklart utifrån det vi läst. Så nu knatade vi runt här och letade efter tecken, tecken på just det, att vi befann oss i ett reservat. Då skulle det kännas mycket bättre att smyga runt bland kåkarna. Och vi tyckte vi såg tecken i mjölkpallen och i bordet med bänkar strax bakom. Bra, då var man troligtvis inte helt oönskvärd.
Det var trevligt att gå runt och kika på dom gamla gårdarna som utgör Öxnäs by. Här finns kåkar från tidigt 1800-tal. Ja t.o.m. från sent 1700-tal. Vi kom förresten att prata med en dam här. Jag passade på att skynda fram när hon klev ur sin bil. Vad visste hon om Öxnäs naturreservat? Inte så mycket skulle det visa sig, Men vi fick rekommendationen att ringa på i ett hus rakt över gatan. Kanske var det hos Ingemar Öxgård hon tipsade oss att ringa på. Han är nästan den ende som är född och uppväxt här och fortfarande bor kvar. Ingemar har djupa rötter i byn och han har tagit sitt namn efter den. Hans släkt har ägt gården sedan 1660-talet. Detta kunde jag läsa mig till här.
Men vi kände inte för att tränga oss på. Så vi fortsatte istället promenaden längs med Öxnäsvägen i riktning mot Nordre älv. .
Nu kunde vi inte stilla vår nyfikenhet längre. När vi kom fram till detta hus klev vi in på tomten för en närmare titt. Vi kikade försiktigt in genom fönstren, det såg inte ut att vara någon där inne. Personen jag tyckte mig se på insidan var min egen spegelbild. Dom här husen var inte byggda i förrgår. Vi gissade att ingen bor här längre.
Vi såg en person på traktor strax ovanför, uppe på kullen. Jag funderade på om det kunde vara Öxnäs Ingemar. Men han såg lite för ung ut. Men kanske kunde han ge oss lite information om Öxnäs naturreservat. Men vi lät bli att fråga. Han såg mycket upptagen ut och han verkade inte heller ha alla getter hemma.
Om det nu var hans getter som befann sig i hagen intill oss. Vi var minsan gör populära, i alla fall för en kort stund. Sedan började dom stångas, igen. Det var en våldsam kamp vi fick bevittna. Hade jag och far gjort det samma så hade det inte räckt med ett rör alvedon.
Det var lite tradigt att gå längs med asfaltsvägen, men det fanns natur och djur vid sidan om. Bildbevis på det fanns.
Det var gott om vass här nere vid den långa bryggan i bäcken Kvillen.
Vi tog oss vidare bort mot skjulet vid bäcken mynning. Men först efter att vi .....öh, fikat, på en rostig stegpall och vinglig plaststol. När katten är borta dansar råttorna på bordet.
Jösses va skräp det var här vid stranden, bl.a. mängder av glasskärvor. Man fick se upp vart man satte ned stövlarna.
Vi gick runt en stund och kollade på alla kul saker. Sedan följde vi samma väg tillbaka till bilen. Det blev kanske inte helt som vi hoppats, men... ja ja.
Får se om det blir något mer besök här, och då kanske med filmkameran. Men först måste jag berikas med mer kunskap.
Ha det gör gött.
OBS OBS: Efter att jag skrev detta inlägg har Ingemar Öxgård mejlat mig. Se vad han skrev nedan.
Hej Ronny Läste något på facebook att du var och letade efter Öxnäs naturreservat. Detta är ett reservat sedan mars 2018, men ett överklagande ligger hos regeringsrätten och ska upp nu inom kort hoppas jag.
Därför är det inte markerat eller skyltat ännu.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.