Vandringsgänget på vildmarksvandring i Änggårdsbergen
30 maj 2021
Först och främst, härligt kämpat ni som gjorde mig sällskap på den här vandringen igår. Vi blev inte så många, bara 7 stycken denna gång. Men vi som gick hade det mycket trevligt.
Sol, ingen vind och väldans många plusgrader tärde dock på vätskeförrådet och orken, för någon ebbade det ut helt = fick smita ut ur Änggårdsbergen köksvägen. Jag förvarslade om en krävande vandring och det finns nog dem i gänget som är beredda att hålla med. Framförallt blev den sista femtedelen mycket krävande då det gick brant upp och ned i parti och minut.
Som förberedelse inför vandringen gick jag "slingan" några dagar före, eller rättare sagt på kvällen/natten. Jag ville få en uppfattning om hur lång tid vandringen skulle komma att ta. Jag gick i ett lugnt tempo och i varje brant tog jag det mycket piano, jag till och med dröjde mig kvar några minuter för att kompensera för det tidstapp man får om man går ett helt gäng i kuperad terräng. Jag gick på 3,5 timmar och beräknade då att vi skulle klara det på 5 timmar med en rast. Men tiden sprang iväg till 6 timmar.
Vi öppnade med att gå genom Botaniska Trädgården.
Bild 1: På väg upp på Österberget och en tidigare utsiktplats i Botaniska Trädgårdens Naturpark. Utsikten är idag i stort sett borta, idag ser man istället träd.
Bild 2: Österberget bjuder på omväxlande skog och kala berg.
Bild 3: Vätskepåfyllning i torra strupar i kombination med att glutta på en utsikt åt öster. I mitten av bilden syns brudaremossenmasten i Delsjöterrängen, 331 meter hög.
Bild 4: 10 meter senare.
Bild 5: Bamsesten vilar mot ett par björkar. Gittan har också en bild av denna koloss i sin mobil.
Bild 6: Vätskepaus vid gravröset på Västerberget. Utsikt mot Askim och det stora blå havet. Solen stekte bra, men det var skönt för vi hade tur att det fläktade lätt emellanåt. Här passade gänget på att få i sig lite näring för att klara sig fram till den riktiga fikan.
Bild 7: Grön frodig dal med bjässar till granar som nästan når upp till himmelen. Lägg där till vackert fågelkvitter, tror ni att vi trivdes? Det var lite blött och lerigt här och var, men spänstiga som vi är studsade vi lätt fram till där det var torrt att sätta ned skorna.
Bild 8: Tallskog och ett litet tjärn/mosse, till höger i bilden.
Bild 9: Mjuk härlig stig genom Tallskog på Sandåsen. Vi välkomnade varje meter som vi gick i skugga.
Bild 10: Det var än så länge ganska glest mellan backarna, men rätt som det var dök en vägg upp.
Bild 11 & 12: En grön upplevelse till ljudet av fågelsång genom djungeln på väg söderut mot Eklanda.
Bild 13: Vit polle passerade förbi på häststigen, här började vandringens mer kuperade sista femtedel.
Bild 14: På väg upp på Brattås. Men det var någon kilometer kvar och några gröna frodiga små dalar innan vi nådde toppen och mitt planerade fikastället. Men det hade redan nu börjats prata väldigt mycket om mat.
Bild 15: Trädstammar kom till använding för att häva sig upp.
Bild 16: Vandringen kom tillfälligt av sig.
Bild 17: Ett minne från pegmatitbrottets tid. Jag berättade för gänget (som höll sig på gott avstånd) att från 1945 till slutet av 1950-talet bröts det här i berget fältspat, glimmer, beryll och kvarts. Men jag kunde lika gärna ha pratat om små gröna aliens, för vad jag än sade mynnade det ut i en fråga om mat. Jag började få en släng av dåligt samvete. Vi hade inte alls långa biten kvar till mat, men mellan oss och fikastället väntade ett gäng branta backar.
Bild 18 & 19: Det finns 2 pegmatitbrott här, dom ligger på cirka 200 meters avstånd. Ett stort och ett mindre. Vi tittade till det lilla brottet., men på grund av rasrisken gick vi inte in i brottet. Förr kunde man gå genom hela brottet och upp på andra sidan (lite brant) och det fanns inget staket runt brottet.
Bild 20: Nu var vi bara 6 tappra vandrare kvar. Vi hade tappat Per, som ville hem och se när BK Häcken förlorade på straffar mot Hammarby.
Bild 21: Utsikten från Brattås är storslagen. Vi gick ett bra tag med utsikt över hela västra Göteborg. Och jag vet att gänget håller med mig om det, att vi gick länge alltså, utan att dom fick äta.
Bild 22: Jag hoppas dock, trots risken för att få uppleva svältdöden, att gänget kunde njuta av utsikten. Och promenaden över bergsryggen är ju inte direkt kuperad och jobbig, vi gick ju för det mesta lätt utför.
Bild 23: Mat.
Bild 24 & 25: Berget är format som flera långa soffor. Här satt vi och njöt i solen och en lätt jummen vind svalkade, kan det bli så mycket bättre? Jag kan se hem härifrån. Man kan se mycket här uppifrån, t.ex. Älvsborgsbron, Frölunda och stora delar av skärgården med Vinga. Det kittlade i näsan av doften från Pågens.
Bild 26: Efter att vi tagit oss ned till Axlemossen bar det direkt brant upp i berget igen, upp till nästa utsikt. Nu var vi bara 5 vandrare kvar.
Bild 27: Utsikt över Axlemossen. Gittan har här vänt sig om för att föreviga mannen i gult.
Bild 28: När vi lämnade vyn över Axlemossen lämnade vi också slitsamma backar bakom oss och istället följde en behaglig avslutning där det mesta gick utför. Det mest gick utför, skulle det stå.
Bild 29: Mjuk härlig stig genom skir grönska.
Bild 30: Ytterligare en dos utsikt.
Bild 31: Röd stuga i skogen.
Bild 32: En ruinen med en infoskylt som berättar om svunna tider då skogen inte fanns här uppe på berget.
Bild 33: Naturen bjuder på soffa med tak över huvudet.
Bild 34: Vacker bokskog som avslutning, sedan väntade några minuter genom bostadsområdet fram till affären med glass och dricka.
Kartan ovan visar hur vi gick, röda prickar och med röda nummer som visar vart bilderna är tegna. Bryr er inte om lila ringar med siffror. Det är kontrollerna för hitta.ut.
Tack för denna gång, hoppas ni släkt törsten nu och inte är allt för stela i lederna 😎
PS: nästa vandring blir lättare 😉