Varför har det blivit så populärt att vandra?
Den frågan fick jag av Peo Wenander på P4 Göteborg för några dagar sedan och en inbjudan att komma till deras studio idag den 19 juni och berätta vad jag tror. Vandring är nämligen ett aktuellt ämne här i Göteborg nu när den nya vandringsleden Gotaleden mellan Alingsås och Göteborg invigdes i helgen. Hans Svensson som grundade idén med vandringsleden och som ansvarat för projektet känner jag. På mitt tidigare jobb installerade han ett program på min dator så jag kunde läsa in bankfiler. Ja, just det.
Jag lovar att jag skall gå sträckan mellan Tollered och Alingssås, den sträckan har jag aldrig gått. Bra jobbar med leden Hans, hoppas många kommer gå den.
Men varför har det blivit så populärt att vandra? Tja, jag vet ju vad jag får ut av en vandring i naturen. Det är naturligtvis först och främst naturupplevelsen som ger mig mest. Sedan är det fridfullt och avslappande och ett bra sätt att ladda ny energi till knoppen och på köpet inkassera lite motion. Dom flesta har nära till ett grönområde eller promenadstråk. Jag har dock blivit väldigt girig efter att hitta nya naturområden att utforska. Det är den främsta orsaken till att den här bloggen har växt till vad den är idag med nästan 400 vandringstips, främst från Västra Götaland, Dalsland och Halland.
Vandring är en billig aktivitet, man behöver ingen dyr utrustning. Funktionsdugliga kläder som står emot regn och vind bör finnas med i ryggsäcken. Men jag rekommenderar kvalité, det tjänar man på i längden. På fötterna fungerar det ofta bra med typ vanliga löparskor, gärna som står emot viss väta. Skogsrundan som man springer i löparskor kan man naturligtvis gå i samma skor. Jag har inte sett far i ett par vandringskängor på säkerligen 10 år.
Men det är klart, skall man upp i fjällen eller gå där det är krävande och mycket blötmark så är vandringskängor att rekommendera. Dom ger också bra stöd i stenig och ojämn terräng.
Jag har för mig att jag fick mina första vandringskängor av mor 1998, före det gällde enbart löparskor och gummistövlar vart jag än vandrade.
Matilda Sjöström på P4 Göteborg ställde den lite kluriga frågan "som nybörjare, hur långt tycker du jag skall gå?". Den frågan är svår, gör svår. För det är precis som jag svarade henne, det beror på fysisk status. Det finns väl egentligen ingen äldre än 5 år som är nybörjare på att just gå. Man kan t.o.m. vara väldigt van vid att gå, men inte i terräng. Jag rekommenderade Matilda att gå ca: 10 km i lätt terräng, det är en ganska lagom vandring. Men jag skulle hellre vilja vända på frågan och säga så här "Hur länge vill du vara ute och vad vill du få ut av vandringen? När jag och far är ute kan vi spendera flera timmar på en promenad på 3 kilometer. Vi vill verkligen ta tid på oss att uppleva naturen. Följa hur naturen förändras med årstiderna (inte under samma promenad 😊). Kanske stanna till lite extra vid ett vackert träd eller ett som formats till ett mysko konstverk, som typ tallarna i Haverdal. Moder natur kan verkligen skapa märkligheter.
Och hur fridfullt och vackert är det väl inte att strosa fram utmed ett vattendrag, eller känna vattenstänket vid en dånande fors.
Träd kan se väldigt olika ut.
Inslag av kultur höjer upplevelsen tycker vi, jag och far. Här är Hia-Mias stenhus på Slottsberget. Hon var hemma, det är hon alltid.
Bild ovan: Utsikt över Göteborgs södra skärgård från Slottsberget. Bild nedan. Våren är kommen i Änggårdsbergen.
Bild ovan: Fint att kunna sitta å slappa i naturen.
Jag tror att Geocaching har fått många att hitta ut i naturen. Ni vet den här GPS-stödda varianten av skattjakt där man letar efter en liten burk med hjälp av koordinater. Dom där burkarna kan man finna på den mest fantastiska platser i naturen.
Sedan har vi alla dem som delar natur och vandringsupplevelsen med sitt husdjur, ofta är det hundar. Men min mor och hennes man är ute och går med sin katt, eller rättare sagt tvärtom. Deras vandringssugna katt tummar aldrig på disciplinen utan sitter varje dag vid deras vandringsstavar och jamar till dom går ut. Varje dag gäller samma 2 kilometersrunda i skogen.
Till mitt goa vandringsgäng skickade jag ut frågan "varför har det blivit så populärt att vandra och vad betyder det för dig". Naturligtvis hade dom järnkoll. Det blev många tänkvärda reflektioner om betydelsen av att vandra i natur. Och flera av dem kom in på fördelen med att vandra i grupp. Läs deras svar nedan.
.................................................................................
. Människans behov av närhet till naturen växer i takt med att vi blir alltmer beroende av teknik. Ett sätt att hitta tillbaka till våra rötter, om du tillåter vitsen
. Naturen och vandring har en läkande kraft, både fysiskt och psykiskt.
. Det finns väldigt mycket vacker natur att uppleva alldeles om hörnet. Man behöver inte resa jorden runt för att uppleva naturens skönhet.
. Tror det ligger i våra gener att vandra; det är vårt naturliga fortskaffningsmedel.
. Jag upplever glädje i att röra mig & att iaktta allting omkring mig oavsett om jag vandrar i bebyggda trakter eller i vildmarken. .
. Det är en vila för själen att få njuta av tystnaden i skogen.
. Det är en motionsform som inte kräver särskilt mycket utrustning och dyra gym-kort.
. Man upplever inre frid och ro, men även lycka och glädje av att vistas i naturen.
. Det blir som en drog, ju mer jag är ute i nature, desto mer vill jag se, upptäcka och uppleva.
. Härlig motion i vacker miljö. Bra kombo!
. Stressnivån i livet är hög och vandring har alltid varit ett sätt att reflektera, t ex pilgrimsvandringar
. För mig uppskattar jag möjligheten att få vandra i grupp. Det är väldigt socialt. Man träffar människor som liksom jag själv tycker om att vara i naturen, och när man vandrar tillsammans så kommer man oftast in på diskussioner som kan vara både djupa och lättsamma. Man pratar med varandra på ett helt annat sätt än om man träffas över en fika och om det uppstår tystnad så gör det ingenting för då kan man bara njuta av naturen.
. Att vandra i natur i goda vänners lag är något av det bästa man kan företa sig.
. Vi i vårt vandringsgäng har jättetrevliga och givande samtal under våra vandringar. Man utbyter mycket erfarenhet.
. Och framförallt är det underbart att fika . Aldrig smakar kaffet så gott som efter ett par timmars vandring.
.........................................................................................
Så där ja, nu vet ni varför ni skall börja vandra om ni nu inte redan är igång.
På väg till P4 Göteborgs studio klev jag naturligtvis av bussen för sent. Jag fick en fin promenad tillbaka längs med vattnet. Det blev en bra uppladdning före en kort men trevlig pratstund med Peo Wenande och Matilda Sjöström. Några har önskat höra den, och här kan ni göra det. Tryck därefter på den rosa spelknappen så börjar det ganska omgående.
Det var allt för denna gång. Ha det gött.