Vandring Sillvik - Tumlehed - Lilleby med Vandringsgänget
Tack för idag gänget (gänget = 24 stycken idag) hoppas ni blev nöjda med vad jag visade upp av detta naturområde. Idag fick ni uppleva några av mina favoritstigar. Nästa år drar vi hit igen, men då går vi på andra stigar och tar oss upp på fler storslagna/svårslagna utsiktsberg.
Vi parkerade vid Sillviksbadet, 1 maj blir det parkeringsavgift. Det började sedan lite tråkigt, nä görtråkigt. Sandenvägen som vi följde mot Sandviken är för tillfället en byggarbetsplats. Men sen så, över berget mot Tumleheds småbåtshamn njöt vi, trots en iskall nordlig vind.
Bild 1: Vackra vyer, men det gällde att se vart fötterna placerades så att inte något hände som kunde roat Ronny med kameran. Det finns en något otydlig stig att följa som leder fram till tomtgränsen för en stuga och en grusstig.
Bild 2 & 3: Tumleheds småbåtshamn. Mobiltelefonerna kom till användning, såg jag. Tänk om vi serverats förra vandringens uppfriskande snöstorm här ute nu. Förra helgvandringen vill säga. Vädret vi fick på vår kvällsvandring i Billdals park känner jag inte att jag vill klaga på.
Bild 4: Ansträngningsnivån höjdes något när vi tog oss upp i berget, men det syns knappt alls på bilden.
Bild 5: På väg ned till en hällmålning från stenåldern. Det är nu mer bra skyltat uppifrån berget och ned till målningen. Här överraskade någon (åter igen) med att inte visa upp något av sin påstådda talang för svindel.
Bild 6: Curre tar bild på det flera tusen år gamla konstverket. Man kan tydligt se renen, förlåt hjorten uppe i högra kanten. Målningen ser ut som den är skapad av dagisbarn, men färgen har hållit sig bra i alla år. Jag har i och för sig för mig att jag läst att man bättrat på färgen något.
Bild 7: Covid-19 restriktioner följdes till punkt och pricka. Det blev aldrig någon hotfull stämning när var och en i gänget skulle fram och ta sin bild på målningen.
Bild 8 & 9: Målningen är belägen ganska högt upp i berget. På den tiden det begav sig så hade man utsikt ut över en vik här uppifrån berget. Vattennivån var minst 10 meter högre då, troligtvis ändå högre, så dalen låg under vatten.
Hm... nu tänker jag så det knakar. Sade Tommy att det var hans dotter som följde med oss idag eller en arbetskollega?!? I vilket fall som helst fick jag reda på att hon bor i ett bostadsområde som ersatt en stor del av den natur jag sprang mycket i när jag bodde strax intill Nolerds torg i slutet av 70- och början på 80-talet. Uj va Torslanda vuxit sedan jag bodde där. Skulle nog inte känt igen mig alls om jag gått där nu.
Bild 10: Äng vid Gabriels Lycka, en av Göteborgsområdets mest fyndrika boplatser från stenåldern. Här har man bl.a. funnit över 200 olika typer av yxor. Men denna kunskap var dom flesta i vårat gäng befriade från. Tills nu.
Bild 11: Vi tog en avstickare till skalbanken i Sillviks naturreservat, markerad med ett S på kartan. Vi skulle bl.a. titta på blåsippor. Och det fanns mängder av dem, men dom flesta verkade trötta och på väg att packa ihop för i år. Några av blåsipporna var till och med suddiga.
Orienteringskartan ovan från 80-talet visar hur vi gått hittills och nummer vart bilderna är tagna. Kartan nedan visar hur vi gick över halvön väster om kartan ovan och norr om Tumlehed.
Bild 12: Nu längtar vi efter grönare löv på träd och buskar.
Bild 13: Trolska förvridna mossklädda träd med långa spretiga grenar. Visst är det väl fint? Men jag upplevde att dom fleta i gänget var lite mätta nu, på natur, men vrålhungriga på mat. Jösses va det tjötades, i flera kilometer. Det var uppenbart att många slarvat med morgongröten. Väntan kändes nog lång, men till sist så.....
Bild 14, 15 & 16: Coronasäker fika vid Mustadammen. Men vart tog solen vägen, den lös med sin frånvaro. Med solen bakom moln var det bara 5 värmegrader kvar = rasten blev inte så lång.
Bild 17: Mätta och belåtna var vi snart på benen igen och kunde njuta av varje meter utmed dammen.
Bild 18: Underbar stig i granskog intill ett sumpträsk. Jag älskar detta parti.
Bild 19: Test om diverse leder fungerar som dom skall. Det gällde att inte räta upp sig för tidigt, då hade bördan blivit jättetung.
Bild 20: Mer granskog på gränsen till träskmarken. Men stigarna var torra och fina.
Bild 21: Efter några meter på det stumma grusspåret bar det av upp i berget igen på norra sidan av grusspåret. Nu återstod ungefär en kilometer skogspromenad på mjuka sköna stigar före vi kom fram till Lilleby fritidsby.
Bild 20: Asfaltsväg ned genom Lilleby fritidsby. Strax var vi framme., alla nöjda och glada, över att vara framme.
Hur långt gick vi, tja, knappt 12 km på ett ungefär. Vi brukade 4 timmar och 10 minuter och det inkluderade vår kalla rast.
Det är inte omöjligt att jag gör ett "riktigt" vandringstips som visar den här slingan senare, med film. Orsak, den är jättefin.
Tack alla för den här gången. Nästa gång väntar en kvällsvandring i Ruddalen. Där bör ingen drabbas av lappsjuka , människobyn finns nära i alla riktningar.