En promenad i Ryrbäckens naturreservat, Trollhättans kommun.
Promenaden jag fick till i naturreservatet tippar jag blev omkring 2 till 3 km lång. Men man kan gå betydligt längre än så om man knatar vidare ut på någon av vandringslederna i naturen utanför naturreservatet.
(Ryrbäckens nature reserve invites to nice and beautiful green walk down in the ravine where the stream flows. I walked between 2 and 3 km)
Södra Trollhättans gröna oas skriver Trollhättans kommun om naturreservatet och nog var det grönt här. Bitvis är det tätt och snårigt som i en djungel där bäcken sakta rinner fram genom alsumpskog, ädellövskog och granskog på sin färd ned mot Göta älv. Jag såg inga fiskar i bäcken, men jag var här för fiskarnas skull, mina egna i akvariet hemma. Jag var nämligen i Trollhättan för att hämta hem mitt nyköpta reningsfilter och luftpump. Mer behöver inte nämnas om detta tycker jag. Naturreservatet bildades 2009 och förvaltas av Trollhättans kommun. Syftet med naturreservatet är att bevara och utveckla värdefull lövskogsmiljö utmed Ryrbäckens ravin, men också se till att området kan fortsätta att användas för friluftsliv och naturmiljöstudier.
Jag parkerade på den stora parkeringsplatsen nedanför Slätthultsgårdens motionsanläggning. På kartan ovan har jag markerat hur jag körde till parkeringsplatsen.
Från parkeringsplatsen leder en bred grusstig/väg in i naturreservatet, gissa om jag blev besviken. Skulle jag nu bli tvungen att knata på en anlagd "bilväg" för att få uppleva Ryrbäcks naturreservat. Här skulle en mindre lastbil kunna köra. Mina negativa tankar kom av sig tillfälligt när jag kom fram till en informationstavla med kartan ovan. Det stod en del att läsa om naturreservatet också, som det brukar på en informationtavla. Här på Länsstyrelsens sida kan ni läsa foldern. Jag använder dock kartan nedan istället, den fungerar bättre att förklara hur jag gick i den södra delen av naturreservatet, eller rättare sagt utanför naturreservatet. Men jag började med att gå i norra delen upp till Göta älv, se gula markeringar.
Efter en lite tråkig början, där även ett par hundra meter asfalt ingick blev det sedan betydligt trevligare stigar att gå på och beundra naturen i bäckravinen. Bilden ovan är tagen där stigen delar på sig och man kan gå vidare på båda sidor av bäcken fram till Holmebron (bild nedan). Jag valde att fortsätta på östra sidan, se kartan.
När jag kom fram till Holmebron vek jag in på en stig under bron som gick brant ned mot Göta älv. Här forsade bäcken vilt vid min sida. Detta var en avstickare, jag skulle komma att gå upp samma stig igen.
Nu var stigen torr och fast, men här är det nog inte ovanligt att det blir halt, lerigt och trevligt. Jag kan inte svara så här på rak arm varför jag inte tog någon bild när jag kom ned till älven. Kanske för att det inte var den vackraste plats jag synat, en typ ful gångbro skymde utsikten över Göta älv. Den här avstickaren kan man väl egentligen skopa, men jag ville helt ned till älven och se den, ta på den.
Bild ovan: Nu hade jag tagit mig upp på Holmebron. Långt där nere bland grönskan rann Ryrbäcken, långt där nere gick jag nyss.
På andra sidan bron kunde jag suttit och slappat på en bänk om jag velat. Men jag knallade vidare tillbaka söderut, nu längs västra sidan av bäcken. Det var verkligen jättefint i bäckravinen.
Bild ovan: Snart var jag framme vid den lilla bron igen, som man ser högst upp till höger i bilden ovan. I detta parti kan man se att det lagts ned en hel del arbete på att hålla stigen på plats uppe i branten.
Jag fortsatte samma lite tråkiga väg tillbaka ned dit där jag startade strax intill parkeringsplatsen. Sedan gick jag förbi en lekplats och en liten fotbolssplan (bild nedan) och in i bäckravinen igen i södra delen av naturreservatet. Nu blev det fint igen.
När jag passerade över träbron befann jag mig vid den stora gula markeringen på kartan nedan. Här missade jag totalt jättegrytorna i berget intill motionspåret högt ovanför mig. Så jag kom inte att gå till jättegrytorna så som jag markerat med gult, men det bör ni göra. Det var först när jag gått hela slingan och kom tillbaka till bron som jag upptäckte mitt misstag. Jag tog mig då upp till jättegrytorna via en mycket brant stig på höger sida direkt efter bron. Stigen leder upp till motionspåret strax intill jättegrytorna. Sedan fick jag för mig att följa motionspåret
helt fram till Slätthultsgården. Det återkommer jag till som hastigast lite längre ned.
På kartan ovan har jag bara markerat jättegrytorna och en kvarnsten, eftersom dessa fastnade på bilder och film. Men det finns fler gamla sevärdheter enligt naturreservatets karta (längst upp i inlägget), men det var inget jag såg något av, inte ens med hjälp av en skylt. Jag letade i ärlighetens namn inte så noga heller.
Här befann jag mig vid dom gamla grytorna.
Jag böjde mig fram över det vattenfyllda potthålet för att se om jag kunde se botten och kanske stenen som skapat grytan en gång i istiden. Men jag såg bara mitt eget nylle.
Bild ovan: Informationtavlan berättade om alsumpträsket jag hade på vänster sida mot bäcken. Jösses va grönt det blivit överallt på bara ett par veckor.
Bild ovan: Nyfikenheten hade segrat här, strax fick jag se vad som fanns vid toppen av trappan.
Bild ovan: Här i en bäck fann jag ett av dom gamla kvarnhjulen.
Vandringstipset avslutas sedan med att man följer samma stig tillbaka genom den fina bäckravinen och förbi lekplatsen fram till parkeringsplatsen. Men som sagt, så valde inte jag att avsluta.
Tack vare att jag gjorde som jag gjorde blev det som det blev. Det var en tråkig avslutning att följa motionspåret fram till Slätthultsgården. Tråkig väg och naturen var inte så värst upplyftande den heller. Kanske befann jag mig bara i ett allmänt gnälligt tillstånd, men jag ångrade att jag inte gick tillbaka ned i bäckravinen. Jag knatade förbi ett par fotbollsplaner där ett gäng tjejer höll på att sparka boll. Det va la Skoftebyns IF som tränade. Men inte såg det ut som att dom kunde lira fotboll, i alla fall inte lika bra som göteborgare.
Från Slätthultsgården utgår flera vandringsleder och motionspår. Se kartan nedan som finns vid gården. På Slätthultsgården finns möjlighet att duscha och basta efter vandringen.
Läs mer om Ryrbäckens naturreservat här på Länsstyrelsens sida.
Film från detta vandringstips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
Barnvagnsvänlig promenad? Ja, om man håller sig borta från stigen ned till Göta älv.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.