Det finns så många saker att tänka på. Just nu tänker jag på covid-19.
Covid-19 viruset är fascinerande och lite läbbigt att titta på i förstoring. Tänk att min kropp har varit under attack av detta virus sedan midsommarhelgen. Under vägs har tillvaron även kryddats med en lunginflammation. Det har med andra ord gått en evighet sedan jag kunnat vandra, ens kortare sträckor. Det har varit jobbigt att gå fram och tillbaka till affären (400 meter), lungorna har protesterat något vansinnigt. Inte ens kortare rullatorpromenader med far har jag orkat med. Så far har inte heller kommit ut något sedan midsommar, vilket känns för jäkligt.
Dom senaste dygnen har jag dock känt av vissa framsteg. Nu kan jag aktivera kroppen (vara uppe) i några timmar innan det känns skönt att inta horisontellt läge. Mitt mål och förhoppning nu är att kunna göra två arbetspass till helgen, som jag har inbokade.
Visst är det väl ändå orättvist att inte virusar har samma problem som oss människor med pass, säkerhetskontroller och annat som kan strula när man reser mellan länder.
Min sjukdomstid har annars till viss del spenderats på massa tågresor. Jag har varit iväg till Mellerud, norska Bergen, Grekland, Nya Zeeland och jag har även åkt tåg upp till 4818 meters höjd i Peru = högst belägna normalspåriga (1 435 mm) järnvägen i världen.
Men oftast har jag åkt med lokföraren RailCowGirl när hon kört sitt tåg på Bergensbanen mellan Oslo och Bergen. Min storbildsteve och att jag tittat på natten med alla lampor nedsläkta har gjort upplevelsen extra verklig, som att jag faktiskt suttit med henne i loket. Liggandes i soffan med takfläkten på (för att känna ett visst vinddrag) har jag fått uppleva Bergensbanen på vintern, våren, sommaren och hösten. Det har varit winter wondeland, härliga höstfärger, snöstorm och bäcksvart m.m.. Långsam tv är mycket rogivande, framförallt när man är sjuk och vill koppla av. Jag kan verkligen rekommendera Er att se hennes film när hon kör Flåmsbanen från Myrdal (866 möh) och ned till Flåm vid Aurlandsfjorden. En spännande och vacker tågresa på cirka 2 mil.
Jag har ju tidigare tipsat om Aurlandsdalen här i bloggen. Tar man tåget dit så kommer man att få åka med på Flåm Railway. Annars rekommenderar jag en avstickare upp med tåget. Man kan sedan välja att cykla tillbaka ned till Flåm, riktigt vackert. Cyklar finns att hyra i Flåm.
Ja a, kära ni, tillbaka till det där med sjukdom. Det är mycket elände man kan drabbas av, t.ex granbarkborre, om man är en gran. Hur står det egentligen till med vår vackra kära gran som vi pyntar på julen och använder när vi torkar oss i ändan?
Kolla trädstammen ovan. Ser ut att ha drabbats av en rejäl magåkomma och mått mycket illa. Det är många granar som mår pyton idag på grund av den däringa lilla granbarkborren. Så här skriver www.slu.se: Under åren 2018 till 2021 har uppskattningsvis 26 miljoner kubikmeter granskog dödats av granbarkborre i södra Sverige. mångdubbelt mer än under något tid.
Det låter oroande tycker jag, för det blir väldigt trist om granskogen blir utan granar. Vi får hoppas på att något får stopp på granbarkborren så att våra granskogar får stå friska och gröna.
Nu hoppas jag snart kunna börja vandra lite igen. Men jag kommer ta det långsamt och försiktigt så jag inte åker på något mer bakslag. Jag är less på att vara sjuk nu.
Det finns många fina naturområden i närområdet av Göteborg. Nedan en lista jag hittat på nätet med intressanta naturområden / leder i Kungälvsområdet. Förr eller senare kommer jag att ha tittat till merparten av dem, hoppas jag. Det var allt för denna gång 😀🌞
