Vandringsgänget i en lite lätt strapatsrik vandring i Lexbybergen, Partille
12 september 2021
Då vill jag tacka dagens härliga gäng för den glädje ni spred i solens frånvaro. Vandringen vi gick mätte 9,3 km, enligt Janne Ekmans gps klocka. Jag hade ju uppskattat vandringen till cirka 9 km, så stjärna med guldkant till mig.
Tänk om vi hade fått mer av det hällregn som forsade över oss dom sista 200 meterna på vandringen och som gjorde att det blev en något panikartad avslutning. Nä, vad gjorde det väl då att det vid några tillfällen föll ett lätt sensommarregn över oss i skogen. Stora delar av vandringen kantades stigen av högt gräs, som på bilden ovan, vilket gjorde att jag ändå slapp att gå i torra byxor.
Bild1: En fägata i Lexby kulturstig.
Bild 2 & 3: Drängstugan håller på att falla isär. Det var nästan plats för Curre att gå in på tvären. 2018 när jag fotade och filmade stugan höll den ihop lite bättre, tror jag. Se mitt vandringstips om Lexby kulturstig här.
Bild 4: Efter en lång men ganska lätt stigning hade vi här kommit upp på fjället. Dom med vandringsskor med lågt skaft fick bära sig åt ibland för att ta sig fram torrskodda.
Bild 5: Curre har genom åren ofta utsatt sig för omöjliga uppdrag.
Bild 6: Det är en härlig vandringsterräng uppe på fjället. En gles tallskog skapar plats för kantareller. Men många fick sätta livet till idag och är borta nu.
Bild 7: Här hade vi vikt in på en mindre stig ned mot ett vackert litet skogstjärn som fått namnet Lättjärnen.
Bild 8: Stenarna var lite hala, så det var med viss försiktighet gänget tog sig utför.
Bild 9: Här vid Lättjärnen skruvade han där uppe upp kranen några minuter. Det blev regnställsuppvisning. Jag passade på att ha utdelning av platspåsar och gummiband till behövande inför en kommande strapats.
Bild 10: Ett litet granskogsbestånd I ett annars mest gallrat tallskogsområde (halvhygge).
Bild 11. Första fikastoppet som vi tog direkt efter strapatsen över blötmarken. Jo jo, så var det. Som fotograf och filmare tappade jag det totalt idag. Jag skäms över mig själv. Istället för att ta bilder på folk som plumsar ned i vattensörjan och paniken det kunde medfört så fick jag för mig att ge en hjälpande hand och guida dem över. Nåväl, alla fikade torra på fötterna.
Bild 12 & 13: Här fick gänget stifta bekantskap med en gammel averkningsväg. Dom vattenfyllda djupa hjulspåren skulle man helst inte stå på näsan ned i. Tror dom flesta håller med om att det blev ganska mycket offroadkänsla.
Bild 14 & 15: Vi följde avverkningsvägen i stort sett hela vägen in till Ecklasjön, en sträcka på 700 - 800 meter. Det kan kännas långt för dem som inte är vana vid denna typ av vandring. Curre uttryckte vad han tyckte: "Det här var roligt".
Bild 16, 17 &18: Janne Ekman vid sin bänk han tillvekat här vid Ecklasjön. Han berättade historien om Grillmannen, omringad av intresserade håhörare.
Bild 19: Dom sista två kilometerna var kryddade av stup och branter.
Bild 20: Gänget var fascinerade över jättregrytan som botten gått ur "hålet i bergets tak". Jättestora stenblock ligger vid foten av berget.
Bild 21: Det är ett spännande stycke natur här.
Bild 22: Mary Poppins imitationer? Nä, men det började irriterande nog att droppa igen när det drog ihop sig till fika 2.
Bild 23, 24 & 25: Ute vid dom mäktiga stupen fikade vi, glädjande nog i uppehållsväder. Här hade min hjärna skapat en fin bild där ett antal av er satt uppradade på den soffliknande bergskanten och tittade ut över Partille. Men tyvärr var berget för blött (och halt), så det blev inget av det.
Bild 26: Vi följde en stig vid foten av stupen.
Bild 27: Pyttegrytan gicks förbi med en lätt fnysning.
Bild 28: Jösses va ynkligt små ni ser ut. Cirkus 2 minuter senare började det hällregna. Efter 4 timmar och 15 minuter var vi tillbaka. Bra jobbat 😃🎵
Karta hur vi gick, med nummer för bilderna.
Nähä, tack för idag och ajöken på er.