Gallhålans naturreservat, ett litet naturområde med stor vildmarkskänsla. Härryda kommun.
A nice little nature reserve (east of Gothenburg) with a lot of wilderness feeling. I think I walked about 3 km in this tip.
Det har nog gått tiotalet år sedan jag gick här senast, då visade jag upp Gallhålan för far. Vi tog oss runt genom större delen av området, även delar utanför naturreservatet, och oftast på små skogsstigar. Vi kollade in vattenfallet och tog oss upp till utsiktsplatserna som var utmarkerade på dåtidens karta. Men..., just utsikten var väl inget att skryta om längre, inte på något av ställena, vi såg inte mycket annat än träd. Men naturområdet i sig gillar jag, det är vilt, ganska bergigt och med trolska Agntjärn som en klick smör i gröten.
Naturreservat Gallhålan bildades 1988 och blev 2013 utökat till dagens 96 hektar.
Hm.... jag har inte känt mig helt ok i lederna efter covid-spruta 2. Vet inte om det är sprutan eller lågtrycken som haglat in den senaste tiden, eller något helt annat. Hur som helst har jag haft lite svårt för att gå, jag får ont i höftkulorna. Jag var kass även när jag gick Bunketorpsvandringen med gänget nyligen, kom nästan inte ut ur bilen efteråt och dagarna efter var ett h😈🤬e.
Men men, nu har jag i alla fall bestämt mig för att nästa vandringen med gänget kommer bli här i Gallblåsan, förlåt Gallhålan. Det känns liksom lagom långt (kort), för mig. Därför detta återbesök i Gallhålan, jag behövde göra lite research inför vandringen. Och varför då inte samtidigt göra ett vandringstips av min promenad. Jag kommer dock att ta en längre vandring med gänget än den jag visar upp här. Jag var ju bland annat uppe på alla tre utsiktsplatserna som är utsatta på kartan (👎👎👎), Men här i detta tipset visar jag bara den ena. Och ni ser, bilder och film skvallrar om att jag lyckades ta mig runt, hjälpligt i alla fall. Hur jag kände mig dagen efter behöver vi kanske inte ta upp här och nu. Om några veckor när jag knallar med Vandringsgänget är det förhoppningsvis inte helt omöjligt att jag kanske känner mig något bättre. Den som lever få se.
Denna gång valde jag att parkera väster om området, i slutet av Nytorpsvägen. Kartan ger en anvisning om att man kan parkera här, men det finns ingen P-skylt och egentilgen ingen direkt plats för bilen heller. Men.....
Härifrån leder i alla fall en stig in i naturreservatet och här finns en infotavla med en "ny" karta. På den såg jag att man markerat ut samma utsiktsplatser som var igenväxta sist. Så kanske skulle jag få se något annat än träd denna gång. Men.... nä, så blev det inte.
Jag började med att följa stigen helt fram till Agntjärn. Den här stigen är förstärkt med ett grusunderlag som gör den mer lättgådd för dem som är behov av ett jämnare underlag. Stigen leder ut till bostadsområdet i öster.
Det går ganska mycket utför i början, ned i hålan, Gallhålan. Bänkarna är nog främst tänkt till dem som går åt andra hållet och pustar och flämtar.
Bild nedan: Gårdstomten trodde jag var någon klädd i rött med vitt skägg. Men det var resterna efter gården Gallhålan. Det finns inget som hindrar dig från att gå in i husen och se hur dom bodde förr, annat än att husen är borta. Vet inte om jag sett mer med ett tränat öga. Men här har i alla fall gården legat.
Så här kan det ha sett ut under senare delen av 1700-talet när husmannen Anders och frun Karin bodde här med sina två döttrar Britta och Catrina. Illustration av Emma Andersson.
Bild ovan: Hm...., är det inte en liten kulle här, efter hus A?
Och så tittade Agntjärn fram mellan träden, det är vackert här i Gallhålans naturreservat.
Bild ovan: Här pekade jag på en pil som pekar upp mot "vattenfall". Ekskogen klättrar uppför Åsens branter, det samma gjorde jag.
Bild nedan: Hur högt är vattenfallet? Tja, kanske tre eller fyra jag på höjden. Men det var inte mycket vatten i fallet nu, vilket jag tyckte var lite märkligt med tanke på allt regnande. Det var dock lite mer vatten än vad bilden ger sken av, se filmen.
Jag fortsatte utmed branten till höger om Niagarafallet upp till en stig uppe på berget.
Bild ovan: Vid toppen av vattenfallet. Här blev 1 + 1 = 2 = lite vatten i bäcken = lite vatten i fallet.
Det är inte den orangemarkerade stigen jag kom upp till (som förövrigt är en typ hästväg), utan en liten härlig skogsstig. Kartan ovan är för odetaljerad så jag visar istället på en orienteringskarta (Hitta.ut) hur jag gick en liten sväng här uppe på berget. Nu ser det extra grötigt ut för jag har även markerat hur jag tog en avstickare bort till toppen av vattenfallet. Därför prickar både åt vänster och höger. Men om man bortser från toppen av fallet så gick jag åt höger, men höll vänster i stigskiljen så att jag kom att följa stigen rakt norrut. Svänger man för mycket vänster kommer man ut till häststigen (den grövre på kartan nedan).
Det är ganska bergigt och brant ned mot Agntjärn, om man skulle få för sig att gå rakt ned.
Härlig myrmarksskog inöver berget. Det är en väldigt varierad natur man bjuds här i Gallhålans naturreservat.
Bild ovan: Här hade jag kommit ned till grillplatsen på ängen strax intill en av dom östra entréerna, se den odetaljerade reservatskartan 😁
Det är inte långt till nästa grillplats (bara två bilder), den ligger fint placerad intill Agntjärn.
Fridfull plats det här. Ute i vattnet hoppade dom stora fiskarna. Nä, men någonting tyckte jag mig se....🤔 Kanske var det en eller flera vattenloppor.
Nu skulle jag ta mig vidare runt Agntjärn och fram till den lite bergiga södra sidan. Vägen dit går över mosse och i kanten av människobyn.
Bild ovan: Det här är stigen som jag markerat med lite större röda prickar på kartan ovan (över mossen). Den var bitvis rätt blöt nu, men jag lyckades utan större ansträngning ta mig fram torrskodd i vandringskängor. Dom mindre prickarna visar den troligtvis torrare grusade gångsstigen. Båda två leder fram till den grusade gångstigen på bilden nedan.
Kartan ovan visar hur jag gick vidare fram till parkeringsplatsen i slutet av Agntjärnsvägen.
Bilden ovan och nedan visar vad jag nyss passerat, en titt bakåt.
Kort efter parkeringsplatsen höll jag höger och följde stigen ned till Agntjärns södra strand, bild nedan.
Det var nästan fint på den här sidan tjärnen också. Jag har sett någon stå här och fiska.
Från vattnet följde jag en stig snett upp i berget upp till en något större stig som leder helt upp till den markerade utsikten på reservatskartan. När jag närmade mig toppen kunde jag inte låta bli att följa en liten stig ut till branten där jag kunde avnjuta utsikten nedan.
Bild ovan: Detta måste bara vara platsen man markerat ut som utsikt. Vågade inte sätta mig på bänken, eller vad det nu är för något där mellan trädstammarna.
Från grillplatsen, nr 3 idag, gick jag som jag rödprickat vidare tillbaka till bilen. Den här stigen är dock inte alls så tydlig som kartan ger sken av och kan vara vara lite svår om man har anlag för att gå fel. Det var framför allt stigen rakt norrut som bitvis var något difus nu när det låg löv på marken. Men annars en mycket trevlig skogspromenad, den biten också. Annars finns ju fegvägen tillbaka också, ja ni vet.....
Bild ovan. Sådanahäringa informationstavlor ser man lite här och var.
Jag gissar och uppskattar att den här vandringens längd är cirka 3 km, kanske. Hur som helst, det är en ganska kort vandring men lite utmanande. Vandringen jag kom att gå med vandringsgänget blev lite drygt 6 småtuffa men fina kilometer. Vi startade/parkerade på pendelparkeringen = bättre plats för bilen. Kolla här 😳
Åsså filmen....
Broschyren Gallhålans naturreservat eller harryda.se där man kan läsa vad dom skriver om sitt naturreservat.
Du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.