Vandringsgänget gick delar av Björsaredsleden, den gula leden och runt Älsjön i Olofstorp, Göteborgs kommun
Bild ovan: 28 stycken vid vindskyddet (bakom mig) på gula leden. Då hade vi inte långa biten kvar.
30 januari 2022
Årets första vandring är avklarad. Lagom till att stormen Malik bedarrat till vindbyar på knappt 20 sekundmeter var vi på plats på pendelparkeringen i Björsared. Klockan 10.00 gav vi oss iväg, jag styrde gänget rakt upp i berget mot Björsaredsleden.
Bild ovan: Inne på Björsaredsleden (röda markeringar). Ett kort stycke in på leden öppnade sig en tittglugg ut mot dalen i norr, bild nedan.
Bild ovan: Första partiet vacker trolsk granskog, men långt ifrån sista.
Bild nedan: Vid Horsöcket. Jag frågade om det fanns någon som gillade att bli fotad, "räck upp en hand".
Nu hade vi lämnat Björsaredsleden och följde gula markeringar (stekta ägg) mot Iglatjärn. Detta parti är lite småkuperat. Lite alltså...
Bild ovan: Ja just det, lite småkuperat. Fint att isen inte låg kvar här, då hade det kunnat bli glatt. Nu behövde jag inte använda skrattmusklerna.
Bild nedan: Vid Iglatjärn och prat om att vända båt.
Sträckan runt Älsjön filmade jag, för ett kommande vandringstips om just sträckan runt Älsjön. Hur man precis som vi gör här binder ihop Björsaredsleden(erna) med ett varv runt Älsjön. Men.... det blev lite kalle Anka här och då. Jag hade lärt mig hur man filmar i 8k med min nya mobilkamera, det var nemas problemas. Men när jag skulle skifta mellan film och foto så såg jag inte allt det småiga på displayen, som det visade sig varit himla käckt om jag gjort. Jag har åtta par läsglasögon, hemma. Ett par skulle varit bra om jag haft med mig. Nu tryckte jag febrilt i desperation på allt som fanns på skärmen vilket resulterade i att jag råkade byta bildformat till en bred och väldigt smal bild. Det såg jag först när jag kom hem. 3 format hade förresten kameran filmat i. Jag fann ett par konstiga scener i ett smalformat som dessutom spelade musik för mig. Ja ja, jag lärde mig i alla fall att skifta mellan foto och film. Filmscenerna skall jag försöka få fason på, filmen blir klar om någon dag ihop med vandringstipset.
Det är en jättefin vandring runt sjön. Här befann vi oss på sjöns östra sida.
Nu passar det väldans bra med en karta som visar hur vi gick, röda prickar. Stigen längs Älsjöns östra sida är avbruten nedanför stugorna av ett nybygge. Det ligger jord, lera och sten helt ned till vattnet. Vet inte annars heller hur välkommen man är att gå på stigen längs vattnet nedanför stugorna, det känns lite som att gå genom någons trädgård. Men här rör det sig om en väl upptrampad stig som nu upphör tvärt, då bör dom boende hjälpa till att leda rätt.
Vi visste dock (Janne hade rekat) hur vi skulle ta oss förbi. Strax före första stugan, strax före bryggan, följde vi en stig upp i berget så att vi tog oss ovanför stugan och sedan ned på grusvägen som leder till stugorna.
Och så, fikatajm vid vattnet i södra änden av sjön. Dom flesta tyckte solen var jobbig, den bländade och det blev svettigt🤞
Stigen vidare runt sjön går i långa stycken genom en mossig trolsk granskog nära inpå vattnet.
Bild ovan: En såphal upplevelse över en bäck och blötområde söder om Älsjön. Här hade jag velat fått in ljudet av en trumvirvel för att höja spänningen. Hur det gick? Tja a du, gissa!
Öh, det gick bra alltså, naturligtvis. Jo jo tro inget annat.
Bild nedan: Stigen slingrar sig nära vattnet fram mot stugorna på Älsjöns västra sida.
Bild ovan: Vid Älsjöns badplats. Här berättade Janne om is och nakna damer.
Från Älsjön följde vi först stigen och senare traktorstigen/avverkningsvägen över till Björsaredsleden, bild nedan.
Så var vi inne på Björsaredsleden, igen. Här bjöds jag på rörelse och spänst när en bäck och ett halt berg forserades. Halina visade hur det skulle gå till. Hon tog förresten en bild av mig tio meter längre fram.
Den här delen av vandringen bjöd på en hel del myr och mossmark, ofta klädd med tallar.
Nu följde vi den gula leden igen och synpunkter om vandringens längd hade börjat höras och det gällde inte att den var för kort. Men dagarna är korta så här års, vi hade redan börjat få kvällssol.
Bild ovan: Sista dosen trolsk mossig granskog. Strax svängde vi in på Björsaredsleden igen och något senare när vi klampade stigen ned genom den blöta geggan var cirkeln sluten, bild nedan. Det var dock många som alls inte kom ihåg att vi börjat vandringen med att gå upp denna stig. Det är dom som jag nog hade kunnat lura till att gå ett varv till.
Då hade vi nått fram till civilisationen igen, bara några hundra meter kvar till bilarna.
Vandringen blev nästan 14 km enligt fleras gps och tiden sprang iväg till 5 timmar. Så det jag skrev i mejlet till Er "så nu bör vi avverka minst 10 km" blev till cirka 14 km och "kommer ta ungefär 4 timmar + 30 minuter fikarast (oavlönad). Men vi blir ganska många, så tiden kan springa iväg någon halvtimma...." blev till 5 timmar. Tja. vad skall man säga 😇
Men det där med att jag klassificerat vandringen som medellätt fanns synpunkter på. Några var ganska slitna efteråt och det skrevs och pratades om slelhet och krämpor. Jag hoppas en kur spenat och bamses dunderhonung skall göra Er taggade och grymt starka inför nästa vandring i början på mars.
Det blev en film, trots alla problem jag hade där ute i skogen med min nya mobil. vilket resulterade i att jag kom hem med filmscener i 3 olika bildformat. Så om du tycker att det saknas bildkänsla i vissa scener så är det nog för att dom blivit klippta till rätt bildformat från en smal, smal och bred bild.
Hur som helst kära Vandringsgäng, det kryllar av Er i filmen, bara Er genom hela filmen.