Vandringsled Kävsjön runt i Store mosse nationalpark. Gnosjö kommun.
Efter en omläggning av vandringsleden ganska nyligen är den nu mer ca: 12 km lång, istället för som tidigare ca: 14 km eller 13km. Det finns olika uppgifter att läsa. Det är i alla fall dom långa spångarna över mossen söder om sjön som förkortat leden, bild ovan.
(Hikingtrail Kävsjön runt is a nice hiking trail around the lake Kävsjön in Store Mosse National Park. Length about 12 km).
1909 bestämde Sveriges riksdag att landet skulle ha ett antal nationalparker för att bevara Sveriges finaste natur. Idag finns det 30 nationalparker och Store mosse är en av dem. Store mosse är 78,5 kvadratkilometer stor och räknas som södra Sveriges största mosse.
Maj 2018
Jag lämnade Göteborg strax efter lunch och anlände till nationalparkens parkeringsplats vid naturum när klockan stod på 16:47. Jag kände att jag hade gott om tid att promenera vandringsleden och samtidigt få tagit massor av bilder och filmscener. 12 km i platt terräng skulle inte behöva ta Ronny så lång tid att gå.
Det fanns gott om fikabord intill parkeringsplatsen. Här hittar man också en informationstavla och en liten brevlåda där jag fiskade upp en folder på engelska (skulle det visa sig) med en karta över leden. Kartan jag hade sparat ned i mobilen var kass. Men den här kom jag att ha mycket använding av, framförallt på slutet av vandringen när mörkret lade sig över det småländska landskapet.
Ovan en karta över vandringsleden, hämtad från sverigesnationalparker.se Jag startade vid naturum på västra sidan av sjön, nummer 2 på kartan.
Jag kom att gå vandringsleden motsols. Den första biten följer man då även den ca: 600 meter långa och tillgänglighetsanpassade Wibecksleden. Så i 600 meter gällde träramp och grusväg. Wibecksleden var under upprustning nu när jag gick.
Så kom jag fram till en rastplats som tydligen kallas Wibecksplatsen, här slutar Wibecksleden.
Nu fortsatte vandringsleden på mindre stig fram mot den låååånga spången över mossen.
Det finns flertalet rastbänkar utmed den långa spången, ser nästan ut som små öar. Vid bänkarna har man chans att mötas eller släppa förbi/gå om, vilket annars kan vara en liten balansakt. Jag brukar köra på att starkast har företräde. Spången är för smal för att rulla fram en barnvagn på, och även om man lyckas balansera sig fram över spången med hjulen kvar på brädan blir det värre problem senare.
Där den långa spången tog slut kom jag in i en mycket trevlig tallskog, men jag fick ett påfluget uppvaktande av dess blodsugande invånare. Myggor gjorde mig sedan sällskap längs i stort sett hela vandringsleden.
Här kom jag också fram till ett stigskilje där man kan välja att ta en sväng bortom Svartgölen, nummer 4 på kartan. Men det blev ingen Svartgöl för min del, jag höll istället innespår så att säga.
Bild ovan: Här hade jag kommit fram om jag gått via Svartgölen. Bild nedan: Här befann jag mig på sydöstra sidan av Kävsjön där långa spångar leder över högmossen. Sjön ser man för övrigt väldigt lite av när man följer vandringsleden. Jag tyckte nästan att det var lite vackert där jag knatade fram på spången. Och dessutom var det nästan myggfritt ute på mossen. Men säg den lycka som varar, snart befann jag mig hos myggen igen inne bland träd och buskar.
Allt eftersom klockan gick och solen tappade höjd och sin kraft blev myggplågan allt jobbigare att uthärda vid varje bild och filmscen. Tänk att något så litet att dom inte ens syns på bilderna kan var så sabla irriterande. Jag kan inte direkt påstå att jag hade dåligt samvete efter alla liv jag släckte denna kväll. Jag kände snarare en stor portion vällust varje gång jag klappade ihjäl en mygga med ett "ha, där fick du ditt lilla svin".
Nu hade jag så smått börjat fundera på om det inte var dax för en fikarast snart, klockan närmade sig nämligen 20 och jag fick för mig att jag inte hade så långt kvar innan jag skulle stå vid bilen igen. Jag måste erkänna att det var först nu som jag tog en närmare titt på kartan jag fick med mig.
Nu blev det återigen läge för Ronny att klia sig i huvudet och låta hjärncellerna arbeta sig svettiga. För jag tyckte att det var minst sagt mycket märkligt att jag inte hade lagt märke till när jag passerade Södra Svänö som ligger nordost om Kävsjön och är en knutpunkt med vandrarhem och parkeringen m.m. Min känsla var att jag absolut måste ha kommit bra mycket längre än så. Den känslan försvann efter en stund när det dök upp en skylt som visade hur långt jag hade kvar till Södra Svänö. Har för mig att det stod 600 meter. Nåväl, jag blev i alla fall så himla glad och tacksam för att jag fick se denna vackra plats i nästan dagsljus. För Södra Svänö var en riktig liten idyll.
Det var fint med alla ekar och öppna gräsytor. Uppe på kullen vid grillplatsen låg tidigare boningshuset på Södergården. Här fanns många spår efter ett gammalt kultutlandskap.
Nu var det dax för lite pastasallad och under tiden betraktade jag kartan och den sträcka som var kvar. Det var käckt att ha kartan nu så att jag hade lite koll. Jag hade nästan 4 km till bilen, hur gick detta till? Klockan var strax 20:30 och det betydde att jag vandrat i 3,5 timmar och bara tillryggalagt ca. 8 km. Och det hör och häpna på en nästan helt platt vandringsled där jag ofta gick på raka spångar och inte behövde ta några sidosteg för att parera för rötter eller stenar. Så förskräckligt mycket foton och film hade det inte heller blivit, myggen hade hjälpt mig att hålla hyfsad fart, tyckte jag.
Nu kom jag fram till Svänö vandrarhem som förr var boningshus på gården Södra Svänö Norrgård. Huset stod klart 1907. Detta är ett vandrarhem utan dusch, el eller wc, men man får tillgång till ved, yxa och huggkubb. I taket på huset skall det bo en fladdermuskoloni och dom hade minsan gått om mat här i form av myggor.
När jag knatade förbi det gamla boningshuset försökte jag lite diskret och på avstånd att kika in genom fönstren för att se om Svänödamen kanske hade lust att visa sig för mig, gårdens eget spöke. Men jag såg inget spöke och ingen annan heller. Vandrarhemmet såg inte ut att ha några gäster. Här kan du läsa mer om Svänö.
20:50 lämnade jag Södra Svänö och tog mig i rask takt över långa raka stigar och spångar. När jag inte filmade eller tog bilder gick jag fort, mycket fort. Om drygt en timma skulle det börja mörkna i skogen. Men jag skulle inte komma att få några problem med att följa vandringsleden. Jag hade nämligen checkat att min minificklampa var med i ryggsäcken. Den är inte större än mitt lillfinger men skulle ge mig tillräckligt med ljus för att se stigen och märkningen. Men det kändes lite löjligt att åka så här långt och sedan gå en bit av den fina leden i mörker.
Bild ovan och nedan: Ett mycket fint parti efter ca: 9 km.
Jag tog naturligtvis en avstickare ut till "lilla"utsiktstornet norr om naturum. Nu hade jag ungefär 1 km kvar. Från utsiktstonet fick jag en bra vy över Kävsjön som är en mycket populär och erkänd fågelsjö. Många konstiga och höga läten hördes utifrån sjön, lät som större fåglar. Men dom var långt ifrån mig och mitt synfält.
Jag kom fram till naturum och parkeringsplatsen klockan 22:30 prick nästan. 10 minuter senare var det kolsvart. Bilden ovan tog jag uppifrån det höga utsiktstornet vid naturum. Bilden har blivit lite ljusare än vad som var fallet i verkligheten. Jag stod en stund och lyssnade till en stor fågel som väsnades ute på mossen snett nedanför mig. Dock kunde jag inte se den riktigt, det var för mörkt.
Det här var en trevlig vandringsled som tog mig 5,5 timmar att gå, med rast. Jag har i efterhand läst mig till på www.sverigesnationalparker.se att beräknat promenadtid är drygt 4 timmar. Så kanske lade jag 1,5 timmar på bilder och film, det är ok.
Och till sist vill jag skicka en stor blöt puss till Föreningen Store Mosse nationalpark. En ideell förening som underhåller alla fina vandringsleder i nationalparken. Bra jobbat.
Av ett danskt par som jag träffade utmed leden fick jag rådet att vandra i västra delen av nationalparken. Så det skulle inte alls förvåna mig om jag fastnar på fler bilder och film från nationalparken såsmåningom.
Film från detta vandringstips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.