En dag på Vildmarksspåret i naturreservat Rya åsar. Borås kommun
Vildmarksspåret är ca: 9 km långt och visar upp mycket av den fina naturen inom naturreservat Rya åsar. Spåret går till större delen genom mossig granskog, men det finns även inslag med vacker ädellövskog.
"The wilderness trail is about 9 km long and shows much of the beautiful nature within the nature reserve Rya åsar".
Rya Åsar tornar upp sig som en väldig vägg väster om Borås centrum. Inte konstigt då att bilvägen upp till Björbostugan är ganska brant. Men det är en bred väg och asfalt.
Det fanns gott om parkeringsplatser vid Björbostugan, trots fint väder och den pågående corona pandemin, som ju lockat ut fler i skog och mark. Men jag gick på en vardag så...
Naturreservat Rya åsar bildades 2001 och förvaltas av Borås stad. På den här sidan finner du en karta över lederna.
Vildmarksspåret är som sagt ca: 9 km långt och bjuder som namnet skvallrar om på vildmark och det i en ganska bergig terräng. Vandringsleden i sig är dock inte särskilt kuperad, annat än just när man klättrar upp till utsikt Rya Klint (om man går motsols, som jag). Men i övrigt har jag inget minne av något direkt krävande parti. Men visst, så värst platt var det ju inte heller.
Den här vandringsleden gillade jag skarpt. Jag fick gå på härliga skogsstigar genom främst granskog. Men tyvärr har stora områden med granskog blivit angripen och förstörd av barkborrar🙁. Man har fått fälla massor av granar = kalhyggen. Bitvis såg det riktigt härjat ut och där var leden ganska förstörd. Men det jobbades för fullt med att återställa dom skadade delarna. Jag var här den 5 maj 2020, så det ser säkert bättre ut idag.
Om barkborrar och fälld granskog visste jag dock inget om när jag gav mig iväg ut på vandringen.
Jag hade lite otur med ett beslut jag kom att ta här. Jag bestämde mig nämligen för att förlänga vandringen med cirkus 4 km genom att starta med Ekskogenspåret. Eken är ju Rya åsars karaktärsträd, så det kunde ju vara en fin uppvärmning. Men det var inget som kom att förgylla dagen. 3 km på bred grusväg gjorde att jag höll på att tappa det helt och var även nära att ge upp Vildmarksspåret. Fasiken vilken tråkig vandringsled, i alla fall större delen av den. I mitt tycke alltså. Men den sista kilometern norr om bilvägen är jättefin. Det var så lummigt, grönt och vackert i lövskogen i Björbohage. Den sträckan rekommenderar jag att ni spanar in. Även starten upp till Ramshulan är fin, men den får man ju med i avslutningen på Vildmarksspåret.
Så mitt förslag är att man tar sig från Björbostugan ned till där Ekskogenspåret (det bruna) korsar bilvägen. Följ leden genom Björbohage och fortsätt sedan vidare in på Vildmarksspåret motsols (det blåa).
Grönt, fint och en härlig stig genom Björbohage.
Man får en stor dos vacker lövskog första kilometerna, det var så härligt grönt. Den grusade gångstigen följer man fram till en skylt pekar upp mot Rya klint. Där får man anstränga sig lite.
Och så, på väg upp mot Rya klint. Man märker av detta motlut, det är ingenting som går obemärkt förbi 😁 När jag kom upp belönades jag med ett kalhygge. Jösses så det såg ut här, träden låg i en enda röra. Jag funderade på varför man fällt så många träd i ett kommunalt naturreservat. Än så länge var jag ovetandes om att barkborrar var boven i dramat.
Utsikten över Borås är inte fy skam. Här uppe spenderade jag en stund av mitt liv. Bl.a. kom jag att prata med ett par som var hemma i området. Det var av dem jag först fick reda på problemet med barkborrarna och att avverkningen av skadad skog förstört delar av vandringsleden. Leden hade till och med varit avstängd vissa partier.
Bild ovan: Märkningen för Vildmarksspåret, en gran.
Bild nedan: Vet inte vad detta skall föreställa. Kanske har det fungerat som ett skydd för boskap, typ fårskallar?
Bild ovan: Nu fick jag det på skrift också, eländet. Tur att paret redan informerat mig, annars hade jag inte vetat vad jag skulle gjort nu. "Välj om möjligt en annan led". Jo jo, det är ju lätt när man inte är känd med terrängen och bär på en karta som inte visar mycket annat än just vandringsleden.
Bild nedan: Här hängde avspärrningsband kvar.
Men vidare upp till Fjällsjön var inte vandringsleden påverkad av avverkning. Det var en jättefin sträcka i granskog, helt i min smak.
Fikatajm vid Fjällsjön. Här var det rofyllt och lugnt. Här skulle vara fint att övernatta någon gång.
OBS: Avsikten med dessa två bilder var inte att ta bild på märkningen (den vet jag inget om), utan jag ville visa den sköna mjuka härliga skogsstigen😁
Nu kom jag in i den del av vandringsleden som var hårdast drabbad av avverkning till följd av barkborrar. Men det ser nog som sagt bättre ut idag och det finns dessutom massor av granskog kvar att mysa i.
Bild ovan: Välkommen in stod det ovanför dörren.
Nu hade jag lämnat stigarna bakom mig och fick som avslutning njuta av det vackra området runt Ramshulan, för andra gången denna dag. Det öppna trevliga kulturlandskapet är en stor kontrast till den lite mörka granskogen. Här stod till och med jag ut med att gå på grusväg, en liten bit.
Ett par minuter senare var jag tillbaka vid Björbostugan och jag var då fullständigt nöjd med dagen, trots den vedervärdiga starten 😕🙃 Vildmarksspåret uppfyllde med råge det jag vill få ut av en vandringsled i vildmark. En naturupplevelse för mig inkluderar helst inga körvägar.
Film från den här vandringen.
Barnvagnsvänlig promenad? Nej som tur är, inte Vildmarksspåret.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.