Vild och häftig vandring i Ersdalens naturreservat på Hönö, Göteborgs norra skärgård
Jag försöker följa en omarkerad och mestadels ostigad vandringsled över berg och klippor, helt fantastisk, ca: 6 km, tippar jag på. Vandringsgänget kom att älska den här vandringen.
I tried to find the way on an unmarked hiking trail in beautiful and dramatic archipelago nature. About 6 km, I guess.
För att komma till naturreservatets parkeringsplats kör man så här. Efter bilfärjan styr man rakt fram genom rondellen och vid ICA sväng höger (om du inte skall handla). Sedan vänster in på Ersdalsvägen som man följer fram till parkeringsplatsen, bild nedan. Här får uppskattningsvis plats ett 20-tal bilar om man knökar. Parkeringen är avgiftsfri (2020).
Ersdalens naturreservat blev bildat 1999 och här bjuds man ett bergigt och jordfattigt landskap. Läs mer här om reservatet.
Nu skall jag med bilder, film och en lätt förvirrad text (som vanligt) försöka återge mitt tappra försök att följa dom rödmarkerade "lederna" på kartan nedan. Det kan ju se lätt ut, men det var absolut inte speciellt lätt. Lederna existerar nämligen bara på kartan, det finns inga markeringar att följa i terrängen och nästan inga stigar. Det är förslag på hur man kan gå. Kartan hittade jag här på Öckerö kommuns hemsida. Hönö ligger i Öckerö kommun.
1 maj 2020
Jag var startklar strax efter klockan tio och räknade med att hinna gå alla röda sträckor på en och samma dag. Kan låta som en mager ambition, men det tar tid att filma och ta bilder, + att jag ju kom att behöva leta mig fram. Jag bestämde mig för att gå medsols och jag hoppades att få behålla just solen på himlen under hela vandringen. Väderprognosen visade dock på risk för annat ☔ Men hur ofta brukar väderprognosen vara rätt?
Inga markeringar att följa och nästan inga stigar, så här gällde att läsa kartan och terrängen. Jag knallade iväg över klipporna västerut längs vattnet. Jag hittade strax en liten stig som gick hjälpligt att följa.
Sedan kom jag att få oväntad hjälp från ovan. Jag såg en man kom älgande lite högre upp i berget och jag räknade kallt med att han gick samma led som jag. Så jag hängde efter honom, på behörigt avstånd och lät hjärnan vila ett tag. Det bar av upp till en bergstopp där jag fick en vidunderlig utsikt.
Vilken härlig vy över Hönö och skärgården. Vred jag på huvudet hade jag panoramautsikt. Hm, att vrida på huvudet ja, he he. Jag minns något roligt jag läste för länge sedan i en personaltidning på Volvo. Det var folk som hade beskrivit sina sjukdomssymptom i brev till försäkringskassan. En dam hade skrivit. Vrider jag på huvudet fort så snurrar det.
När jag kom att granska kartan lite noggrannare såg jag att jag hamnat uppåt väggarna galet. Jag skulle inte upp på en bergstopp. Jag skulle gått närmare vattnet. Alla gick tydligen inte den röda leden.
Bild ovan: Dom röda sjöbodarna passerade jag precis intill. Det är en hyfsad tydlig stig bitvis mellan klippor, berg och stenar. Nu befann jag mig vid den röda punkten på kartan nedan. Jag rundade det lilla vattnet i söder som röd "led" gör en avstickare ned till.
Så fridfullt och vackert. Vattnet låg helt stilla och molnen på himlen började bli kolsvarta. Ibland kan man lita på metereologerna för strax stod regnet som spön i backen. Blött berg och blöta stenar gjorde det inte lättare för blöta jag. Jag fick avbryta, det är inte bra att ta bilder och filma i spöregn. Jag tog mig upp till den större stigen, blåmarkerad på kartan. Den följde jag sedan tillbaka till parkeringsplatsen. Herre jösses va blöt jag blev. Knäppt att jag lät regnkläderna ligga kvar i bilen.
Jag åkte hem och bytte om och avvaktade bättre väder. Sent på eftermiddagen var jag tillbaka där jag fick avbryta.
Bild ovan: Finn ett fel... Rätt, huset saknas!
Bild nedan: Passage genom välsvarvat berg på väg mot nummer 4 på kartan. Detta är en avstickare.
Underbar utsikt över Räveskär och öarna. Jag fortsatte inte vidare helt ut till fågelskådarnas vindskydd, nr 4.
Istället fortsatte jag vidare upp till strandängen längst in i Ersdalsviken, nr 1 på kartan. Detta är en häftig sträcka genom ett vilt landskap fullt av stora klippblock som säkerligen jättar kastat dit av ren ondska.
Jag hade naturligtvis inte tillräckligt med tid på mig för att hinna slutföra vandringen före mörkret. Det kom faktiskt att krävas ett par rundor till ut hit för att få svar på om jag skulle kunna följa den röda leden helt till "mål". Så haka inte upp er på att väder, ljus och mina kläder kan växla från bild till bild.
Dom här gigantiska stenblocken är det som 3.an på kartan markerar för.
Bild ovan: Härliga mönster i berget.
Bild ovan: Nu fortsatte jag knalla upp mot bergsbranterna i bildens mitt. Ut till vänster, utanför bild finns ett litet vatten, se kartan nedan. Jag följde branterna österut till jag kunde runda berget och fortsätta över till Ersdalsviken. Jag gick ungefär så som jag markerat.
Som ni ser gick jag inte ned till Ersdalsviken riktigt så som den röda leden är ritad. Det är lättare att gå så som jag gick (inbillar jag mig), för då kommer man in på en stig nästan nere vid vattnet.
Många häftiga klippor och stenar. Jag höll mig på nedsidan branterna.
Bild ovan: Nu hade jag rundat berget (bakom mig) och var jag på väg ned mot Ersdalsviken.
Det var stilla och lugnt i viken, bara två svanar och jag. Nu fortsatte jag vidare in på röd led medsols runt nr 2 Kröckle kyrka. Där har söndersprucket berg och lösa klippblock bildat formationer som liknar en kyrka, kunde jag läsa mig till. "Kyrkan" ligger dock inte intill leden.
Hittills hade jag haft hyfsat lätt att följa lederna, men nu kom det att bli klurigare. Jag tog mig upp genom dalen mellan bergen, se filmen. Nu fick jag fin utsikt in över Öckerö.
Bild ovan: Spännande parti mellan stora klippblock.
Efter detta körde jag fast ett antal gånger när jag förskte ta mig snett ned mot vattnet, så som kartan visar att röd led gör. Till slut gav jag upp och tog mig uppåt i berget istället.
Jag hade i alla fall vacker utsikt, t.ex. över Öckerö nya körka. Men jag såg det som nästan hopplöst att finna vidare på röd led i det dramatiska landskapet nedanför mig. Jag fick en känsla av att man måste finna nålsögat för att ta sig vidare. Kanske hade det varit lättare om jag kom från andra hållet, alltså gått leden motsols. Jag funderade på vem som var mamma eller pappa till dom här lederna.
Hur som helst gav jag upp nu. Men jag fann ändå en trevlig kortare runda upp till Ramlabergets topp.
Jag gick förbi två små vatten, det andra rundade jag (bild ovan) och gick sedan upp mot toppen.
Krigsfundament på toppen. Härlig panoramautsikt, man ser bl.a. Karlstens fästning, Brattön, toppen av Älvsborgsbron m.m.
Kartan ovan visar hur jag gick upp till Ramlebergs topp. Den gula punkten visar vart det är lättast att gå ned. Det går fint att ta sig rakt ned från toppen också, men det kan vara lite besvärligare om det är blött och halt, eller om man inte är helt bekväm i branta berg.
Bilden nedan visar mitt förslag på hur man går ned från gula punkten. Gå inte rakt ned i dalen, där är igenväxt och besvärligt.
Från strandängen följde jag gångstigen (blå markerad på kartan) upp genom Ersdalsparken tillbaka till parkeringsplatsen där min bil stod kvar.
Detta är en helt underbar vandring, så mycket vacker natur, men även dramatisk. Så som jag gick tar ungefär 2 timmar i ett lugnt tempo. Naturligtvis beroende på hur lätt man har att finna fram.
Men jag var ju inte nöjd med att ha misslyckats med mitt uppdrag. Jag hade gärna upplevt Kröckle kyrka och resten av den röda leden.
Nu ville jag veta mer, vem som ligger bakom hur dom röda lederna är så att säga dragna. Så jag tog kontakt med Öckerö kommun där jag fick prata med Sandra Osberg på Besöks- och näringslivenheten. Av Sandra fick jag reda på att den sträcka jag haft problem med är besvärlig och kommer att märkas upp så man lättare hittar fram. Så här skrev Sandra i ett mejl till mig.
Lederna är förslag på riktning man kan gå, framtaget av kommunekologen, men kommunen ser nu över dragningen eftersom den ska markeras upp i samarbete med västkuststiftelsen. Alla kartor kommer att uppdateras när vi fått markerat skärgårdsleden (har även som mål att bli en del av kuststigen:)
Sandra skriver vidare:
Tipsa om att om man har svårt att ta sig fram i lite svårare terräng så tar man och hoppar den biten på berget (nr 2) och istället tar stigen genom Ersdalsparken och Ersdalsvägen ner mot Hönö Röds hamn, här kan man övernatta med sin husbil vid vattnet och i rödhamnen ligger också Havskattens vandrarhem med bastu och badtunna för den som vill övernatta.
I vår turistbroschyr hittar ni massor av vandringstips.
Barnvagnsvänlig promenad? Ha ha ha ha ha ha, Nej som tur är.
Kolla här när jag gick här med Vandringsgänget en augustikväll 2020.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.