Sandsjöbackaleden en vildmarksupplevelse mellan Kungsbacka och Göteborg
The hiking trail Sandsjöbackaleden is about 22 km long and goes between Kyrkobyn Dala (Kungsbacka) and Sisjön (Gothenburg).
Den 22 km långa Sandsjöbackaleden sträcker sig från Kyrkobyn Dala i söder (strax öster om Särö) och upp genom Sandsjöbackaterrängen till Sisjön i norr. Det är nog den vandringsled jag knatat flest gånger, hela 9 gånger bara under 2017 - 2019. Det hänger nog mycket ihop med att jag i stort sett kan ta bussen utanför dörren och sedan åka "nästan" ända fram till startplatsen.
Jag brukar spetsa till vandringen genom att gå en liten extrasväng runt Sandsjön och upp på bräckan, det höjer helhetsupplevelsen ett par våningar tycker jag och förlänger vandringen med ca: 3 km. Dom flesta gånger släpade jag med mobilstativet i avsikt att ta några filmscener och bilder till detta vandringstips.
Jag kan inte påstå att jag är en person som alltid planerar mina vandringar minutiöst noga. I alla fall inte dem som sträcker sig över en dag som Sandsjöbackaleden. Det blir ofta ett spontant infall, plötsligt satt jag bara där på sista bussen på väg ned mot Särö.
I stort sett hela naturområdet man vandrar genom är skyddat som Sandsjöbacka naturreservat. Naturreservatet blev bildat redan 1968 och ligger i 3 kommuner, Göteborg, Mölndal och Kungsbacka.
Och som sagt, det fina i kråksången när man skall gå Sandsjöbackaleden är att man kan åka buss ned till starten och sedan gå tillbaka. Man kliver av på busshållplats Guntofta och sedan väntar en 3 km lång promenad på ASFALT... hurra!!!! Men det är ett projekt som är avklarat på ca: en halvtimma. Och när man sedan når slutmålet strax norr om Sisjön många timmar senare (?) finns bussförbindelse in mot Göteborg. Hållplats Askims Svartemosse (direkt efter gångtunneln)..
Bild ovan på busshållplats Guntofta, se kartan nedan. Jag har även markerat busshållplats Ekenäs som ligger något närmare startplatsen. Men det är en annan busslinje (taxi) som stoppar vid den hållplatsen och som måste beställas i förhand. Dessutom går inte den bussen särskilt ofta.
Bild ovan: Från bilvägen ser man Släp kyrka.
Bild ovan: Här lämnade jag Kyrkoby Dalavägen och svängde in mot parkeringsplatsen där Sandsjöbackaleden startar (eller slutar). Vid alla tillfällena gick jag i typ löparskor, stigarna var för det mesta hyfsat torra och då tycker jag det är skönast. Men man får vara lite uppmärksam var man sätter ned foten. Huggormar ligger gärna och slöar på stigen, framförallt på våren när ormen söker solvärme för att bli varm. Då är det en fördel att gå som en elefant så ormen känner vibrationerna i marken och kan fly.
Kartan ovan visar hela Sandsjöbackaleden. Följ orange mask från p:et längst ned till Sisjön längst upp.
I stort tycker jag att Sandsjöbackaleden är ganska lättvandrad. Visst finns det partier som är lite kuperade och utmanande och bitvis är det ganska stenigt och knöligt. På sina ställen kan det även bli ganska så lerigt och blött. Men blött var det minsan inte sommaren 2018, då var varenda meter ökentorr.
I juli 2016 fick jag en knakelibrakbra idé. Jag gick Sandsjöbackaleden med hälsporre. Den ca: 3 mil långa vandringen från Guntofta via Bräckan och runt Sandsjön tog 14 timmar. Jag fick rejält ont redan på asfaltsvägen i början, så kanske borde jag låta undersöka hjärnan. Jag tror inte vandringen påskyndade läkningen, men jag fick i alla fall tagit några filmscener och bilder som jag petat in här i vandringstipset.
Här kan du ladda ned kartan ovan som jag använder här i vandringstipset. Sandsjöbackaleden är märkt med orange färg, så även i terrängen.
Bild ovan: Här hade någon placerat en bänk uppe på berget. Har man bra syn och tittar åt rätt håll kan man skymta havet i väster.
För några år sedan lades det ned ett stort arbete på att rusta upp vandringslederna i Sandsjöbacka området. Det är nu mer mycket bra skyltat och lätt att finna fram. Bilden ovan visar förutom Sandsjöbackaleden även blått och grönt spår som utgår från Hagryd Dala + ett rött spår, se kartan nedan. Bilden är tagen vid den röda punkten.
Vid One mosse är det fint, görfint och en helt underbar plats för att slappa en stund. Kanske tugga på något medhaft medan man sitter och slötittar på röda näckrosor i vattnet, om tiden är den rätta. 
Kartan ovan: Det är vid den röda punkten jag viker av Sandsjöbackaleden när jag väljer att gå den röda vandringsleden över Bräckan och runt Sandsjön. Men vid ett tillfälle följde jag Sandsjöbackaleden vidare rakt norrut för att ta några bilder och filmscener. Den sträckan var mycket svår att ta sig genom torrskodd när det var blött i terrängen före upprustningen. Men nu har spångar gjort det lätt, se bilder nedan. Även en stabil träbro snickrades ihop, men den fastnade bara på film.
Men som jag skrev, dom flesta gångerna styrde jag stegen ut på röd led. Visst, det är en omväg, men jösses vilken vacker omväg och som bilden nedan skvallrar om kan man få glädjas åt möten med djur uppe på Bräckan. Kossor och fårskallar har jag haft många givande träffar med här.
Om man vill gå en kortare vandring på runt en halvmil så kan jag verkligen rekommendera den här röda vandringsleden. Den går även att kombinera med ett par andra leder, läs mitt vandringstips Här.
Bild ovan: Bänkar med bord uppe på Bräckan med vacker utsikt över ljungheden. Detta är också en görfin plats att fika på, om det inte blåser för mycket. Men min favoritbänk är placerad uppe på högsta toppen dit en blå led leder. Den är gammel och sleten men står lite avskilt och bjuder en vacker vy över hedlandskapet och E6:an.
Ljunghedar var mycket vanliga förr i tiden när skogen brukades hårt och skogsbränder var ganska vanliga. Även dagens ljunghedar så som den här på Bräckan bränns av då och då för att den inte skall växa igen.
När man kommer ned från bräckan följer en mycket trevlig, vacker och vild sträcka utmed Sandsjön. Har man valt att gå i högklackat så väntar nu ännu en liten utmaning.
Bild ovan: Det är inga gruskorn som ligger här nedanför branten.
Snart är man ute på Sandsjöbackaleden igen där en mindre väg/traktorstig leder upp till Spårhagavägen "Lindomevägen". På den här sträckan avlöser hästhagarna varann. En festlig upptäckt jag gjorde en av nätterna då jag tagit sista bussen ned och klockan precis hade hunnit passera 02:30 när jag passerade här. I min pannlampas sken såg jag en häst med skygglappar för ögonen. Hästen betedde sig lite oroligt, jag gissade att det var min närvaro hen inte var bekväm med. Strax intill hästen hittade ljusstrålen några miniponnies som virrade omkring inne i hagen bara några få meter från mig. Det blev dock inga sötis poäng denna gång, för då ljuset träffade trynet på en av dem såg jag att det inte rörde sig om söta miniponnies utan flera jättestora vildsvin som bökade runt i hagen. Dom verkade dock föga intresserade eller lika störda av min närvaro som jag av deras. Jag lämnade svinen och skyndade raskt vidare, hade ingen lust att skapa någon närmare relation till dem.
Bitvis och tidvis kan den här traktorvägen och den efterföljande mindre stigen bli mycket blöt och lerig. Då kan det vara lämpligt att vika av vandringsleden in på en liten stig som går en bit uppe i slänten till vänster. I filmen ger jag en exilent beskrivning av hur detta kan utföras, med stil?
Bild ovan: Vid denna vägvisningsskylt svänger man av vandringsleden in på en mindre stig till väntser. Om det är blött och lerigt alltså.
Ett kort stycke efter den ihåliga eken kommer man ut på leden igen och strax efter det korsas Spårhagavägen "Lindomevägen". Här finns en parkeringsplats för besökare till naturreservatet, se bild nedan. Nu har man avverkat ungefär halva Sandsjöbackaleden. Det finns inga kilometerskyltar, så det är bara en känsla jag har.
Kartan ovan: Vid röd punkt kan man välja en alternativ väg (grön led) upp till Svarttjärn, mycket trevlig. Jag väljer oftast grön led, då håller man sig liksom kvar i skogen. Men det här är även en fin del av Sandsjöbackaleden, och skall man besöka vindskyddet vid Svarttjärn så är det lättast att nå det från Sandsjöbackaleden. Nedan har jag använt en liten del från en orienteringskarta (Labacka) för att bättre kunna visa hur man kan gå. Kartan är upprättad 1992 av Göteborgskartor.
Bild ovan: Här följde jag grön led.
Men..... dom två gånger jag valde att följa Sandsjöbackaledenden den här sträckan så han det bli natt och bilder och film tagna i kolmörker ger inte rättvisa åt den fina naturen. Men det löstes. Nu i slutet av maj 2019 tog jag med far på en promenad i terrängen runt här i Årekärr och då kom vi bl.a. att gå just den här sträcka av Sandsjöbackaleden. Bilder nedan.
Det är tydligt skyltat mot vindskyddet uppe vid Svarttjärn. Sist jag var uppe vid vindskyddet måste ha varit på 90-talet. Min minnesbild är att det var igenväxt runt vindskyddet och inte särskilt inbjudande. Men om min minnesbild stämmer vill jag inte ta gift på. Nu ville jag i alla fall se hur det såg ut idag.
Bild ovan: På skylten till höger stod det att ved fylls på vår och höst.
Jag lämnade far vid vedförrådet och skyndade upp mot vindskyddet. Det finns gamla bänkar vid sidan av stigen ifall man blir trött och behöver vila.
Det var riktigt fint här nu. Men vindskyddet var upptaget, där spelade AC/DC.
Bild ovan: Vy från gården Årekärr. Nedan bild på 2 av Årekärrs Ridklubbs hästar?
Bild ovan: En morgon vid Svarttjärn. Här finns fina klippor om man vill hoppa i vattnet.
Kartan ovan visar sträckan man har kvar från Svarttjärn upp till Sisjön.
Bild ovan: Parkeringsplatsen vid Årekärr.
Bild ovan: Här gick jag genom den mörkaste granskog. Man lägger märke till fler djur när man vandrar på natten. Ögonen reflekterar tillbaka i ljuset från pannlampan.
Det står en del riktiga bjässar till granar en liten bit efter Årekärr. I övrigt bjuder sträckan Årekärr - Oxsjön på blandskog men även mycket kärr och mosse. Mycket arbete har lagts ned på spångar för att göra vandringen bekvämare den här sträckan.
Bild ovan: Vy från lägerplatsen vid vindskyddet på Oxsjöns norra sida tidigt en morgon, strax före solen gick upp. Nedan några avslutande bilder från Sisjön, även dom tagna mycket tidigt en morgon.
Ja, det var Sandsjöbackaleden. Vill man se mer så tryck igång min nästan 10 minuter långa film nedan.
Film från detta vandringstips. Men varken jag eller redigeringsprogrammet är helt förtjust i filmscener som är skapade av mobilen, det blir en del störningar. Tur då att mobilen avlidit nu.
Barnvagnsvänlig promenad? NEJ!
Och som avslutning ett tips jag (ni) fick på min youtubesida. En som kallar sig för skalpathal skrev: Ett litet extra tips om man tycker att över två mil är lite för långt och inte har bil är att det går bussar (linje 767) mellan Snipen och Lindome som man kan hoppa av vid hållplatserna Kimmersbo eller Dunsered och sen svänga in på Sandjöbackaleden i valfri riktning ungefär halvvägs. Några av avgångarna måste förbeställas, men inte alla. Har tagit Blå Express ner till Snipen och sen 767:an till Sandsjöbackaleden efter jobbet ett par gånger och det är en himla fin promenad, men det gäller verkligen att pricka in tiderna.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.