En promenad på Hallands Väderö, Båstads kommun.
På Hallands Väderö finns flertalet markerade vandringsleder i olika längd. Vår planerade vandringsrutt var ca: 8 - 9 km.
(There are several nice hiking trails on the island Hallands Väderö).
Hallands Väderö hade jag hört många skrävla om, att det skall vara så vackert där. Så nu i mitten av juni 2018 åkte jag och far ned till Torekov för att ta oss ut till ön. Man skulle ju kunna tro att man befinner sig i Halland när man är på Hallands Väderö. Men så är inte fallet, Hallands Väderö ligger i Skåne liksom hela Bjärehalvön.
Hallands Väderö är sedan 1958 klassad som naturreservat och enligt en uppgörelse från 1753 ägs hela ön av Svenska kyrkan.
Det blev en mycket blandad upplevelse på Hallands Väderö, där vi bl.a. tvingades att avbryta den tänkta promenadrutten och fly ut ur skogen i panik. Vi kom därför aldrig längst ned till södra delen av ön där vi skulle tittat till Kappelhamn och Kungseken, Sveriges grövsta bergek. Okey kalla oss mesar, men mijloner myggor blev bara för mycket.
Vi hyrde en stuga på First Camp strax utanför Torekov. Från campingen hade vi promenadavstånd in till Torekov och båten ut till Hallands Väderö. Det var till och med en mycket fin promenad på ca: 1,5 km genom trevliga Strandskogen och längs stranden. Se bilder nedan.
När vi kom ned till stranden hade vi utsikt bort mot Torekov. Torekov är en mysig lite by med många gamla hus. Här bor lite drygt 1100 personer (2017).
Bild ovan: Av hänsyn till trängseln höll vi till vänster på den stenade gatan.
Hela bilden ovan är full av ett träd, ett träd. Om detta träd kan du läsa nedan. Trädet finner man mitt i Torekov där Torekovs ursprungliga kyrka låg. Kyrkan var uppförd 1344 men brann ned tillsmmans med 47 andra hus 1858. Man kan se lite av grunden från kyrkan till höger om mig.
Bild ovan på lotsutkiken som används flitigt i reklam för Torekov. Utkiken blev byggd 1878 och användes som sådan fram till 1936. Idag ägs lotshuset av Sjöfartsmuseet i Torekov. Hallands Väderö syns längre ut.
Bild ovan på Torekovs hamn varifrån vi tog båten över till Hallands Väderö. Det finns en stor parkering intill hamnen ifall man vill eller behöver köra helt fram. Avgift 50:- för ett dygn eller 10:- timman (2018).
Jag hade läst mig till att det är ca: 30.000 personer om året som reser ut till Hallands Väderö med den reguljära båttrafiken. Därför hade jag en stor förhoppning om att vi skulle bli minst 8 personer på dagens första tur klockan 10:00, vilket krävdes för att båten skulle köra. Annars hade vi fått vänta till klockan 11:00 och då hade båten kört oss över till ön även om det bara hade varit vi två. Detta var före 2 juli och högsäsongen, se turlista för 2018 här.
Men det var lugnt, vi blev 9 personer som åkte över till ön. Dom två sista anslöt när det var fem minuter kvar till avgång. Bilden nedan visar båten efter den släppt av oss på ön vid Sandhamn och börjat återfärden.
Vi strandade vid bänken strax ovanför bryggan och där stod vi sedan en stund och spanade runt omkring oss medan resten av gänget knatade iväg i alla riktningar. Det blåste en del här på östra sidan av ön och det var ganska så gråmulet. Men väderprognosen visade på strålande sol hela eftermiddagen, så det skulle bli bättre. Nu hade vi gott om tid till sista båten gick tillbaka klockan 16:20.
Jag var ganska bra påläst om ön vi nu stod på. Jag hade bl.a. läst att ön har unika natur- och kulturvärden och den är som sagt klassad som naturreservat sedan 1958. Det är ett milt klimat på ön, där nederbörden är mindre och solskenstimmarna fler än fastlandets. Och man får inte medföra icke kopplad hund, om den inte är kopplad. Och det är okey att förundras, skriver hallandsvadero.se. Det rekommenderas att man tar med solskydd och myggstift. Därför hade jag kletat in armar, axlar och nacke med solskyddsfaktor 30. Då var jag garanterad att inte bli brun den här sommaren heller. Men myggstift behövdes inte, tyckte jag. Den rekommendationen var nog mer riktad till överkänsliga personer eller turister från storstaden som inte är vana vid att vistas ute i svensk natur.
Nu hade vi alltså klivit i land i Sandhamn på östra sidan av ön. Här fanns en informationstavla med karta och bänkar med bord + ett litet café som var stängt. Nu var ju vi med första båt ut till ön, så cafét hade inte bråttom att öppna eftersom alla var ute på upptäcktsfärd. Jag vet inte när det öppnade, men det var öppet när vi kom tillbaka. Det minns jag för jag köpte glass. Här kan du ladda ned en besökskarta och lite info (den man ser nedan).
Nu gick vi i riktining mot fyren längst upp i nordväst. Dit leder en röd vandringsled. Men vi började med att knata iväg på blå led norrut utmed östra stranden mot Lilla Sandhamn och Tångakärret. Vi ville se detta parti just för att man gick utmed vattnet. .
Vi vände tillbaka mot Sandhamn när leden vek av från stranden och in i skogen. Från Sandhamn följde vi sedan röd led helt ut till fyren, dit var det 1,4 km. En vacker hägg blev fotograferad ihop med oss, bild nedan..
Helt ut till fyren är väl fel att säga att vi gick, Översta bilden i detta vandringstips visar var vi vände om och där tog vi också en klunk vatten. Närmare än så behövde vi inte gå, vi har ju bra syn båda två. Den 13 meter höga fyren uppfördes 1884 och den är sedan 1965 helautomatiserad och obemannad. Dom röda fyrvaktarbostäderna fungerar idag som uthyrningshus. Några lyckliga satt och njöt av atmosfären på utsidan huset.
Från fyren kom vi att följa blå led söderut längs västra sidan av ön mot Kappelhamn längst ned i söder. Det var jättefint och vi bjöds på mängder av vackra vyer. Leden är lätt men lite småkuperad och knixig bitvis.
Getaryggen sträcker sig långsmal ut i vattnet till vänster om oss på bilden ovan. Namnet kommer av att klippan påstås likna en get, en raggig get dessutom. Jag och far lyckades inte se denna raggiga get, inte ens när vi var nära, se bild nedan. Jag funderade på om kanske Skåne Akvavit eller någon annan rushaltig dryck har varit inblandat då geten visade sig.
Tror aldrig jag sett så mycket kaprifol på någon annan plats som det var här på Hallands Väderö. Bohusläns landskapsblomma trivdes mycket bra här och det gjorde vi också. Strax ovanför Grönskären tog vi ett fika break. Här på västra sidan av ön var det helt vindstilla och solen värmde gott, nästan för gott. Vi var inte heller plågade av några irriterande insekter utan kunde i lugn och ro tugga på maten vi hade med. Men det skulle snart bli ändring på det.
Nu blev det lättvandrat ett tag över strandängarna, se bild ovan. Men uj vad det vart torrt här, inte mycket för djuren att beta på. Vi såg förresten inga betesdjur, inte av något slag. Här på ön betar annars får, hästar och nötkreatur.
Solen stekte och det började bli väl varmt och svettigt, inget som kunde ge skugga i sikte på ett bra tag. Plötsligt var det som att jag hade gjort i byxan för det svärmade av flugor kring mig. Och när vi styrde stegen in i Söndre skog och den efterlängtade bokskogen från 1700-talet möttes vi av en bataljon på miljoner blodstörstande myggor. Ett blodigt slag utkämpades i skogen, filmning och fotografering fick stå till sidan. Hur jag än flaxade med armar och ben hade jag nog aldrig mindre än 100 myggor som satt och sög blod på mig, eller som i alla fall hade det i tanken. Perkele, det var helt galet, det var som att befinna sig i en norrländsk myr efter ett lätt sommarregn. Min hjärna blev förvirrad och tog ett mycket stressat beslut vid nästa stigskilje (se kartan nedan) då jag kom att leda oss norrut mot Sandhamn istället för vidare söderut mot Kappelhamn som var planen. Det var så dumt att hälften vore nog. Hade vi fortsatt hundra meter till på den blå leden hade vi varit ute ur skogen och borta från myggen.
Jag fick tagit en bild och en filmscen på vår flykt genom skogen. Den bokskog som jag så gärna hade velat stanna längre i och se mycket mer av.
Bild ovan: Här satt vi nu två mesproppar och slickade såren efter mötet med myggorna. Två mesproppar som vek ned sig för myggor och därför aldrig kom ned till Kappelhamn och Kungseken. Hur skadar inte detta bilden av mig som vildmarksmänniska? Att det blev så jäkligt hänger nog ihop med ett regnväder tidigare på morgonen. Det var tydligen det första regnet som föll efter en månads stekhet torka. Regnet måste ha satt fart på myggorna och gjorde dem så vansinnigt aggressiva.
Nu kom vi fram till Sandhamn nästan två timmar före planerat. Det betydde också att vi kunde ta en tidigare båt "hem" om vi velat. Men vi valde att slappa på ön istället. Jag fick trevligt sällskap en stund av en glasstrut. Bild nedan på stranden vid Sandhamn.
Tiden på ön var till ända, nu bar det av i långsam takt över böljan den blå mot Torekov. Vi var mycket nöjda med vår dag på Hallands Väderö.
Från Torekov kan man följa Skåneleden längs stranden norrut till Hovshallar. Vet inte riktigt hur långt det är, men uppskattningsvis någonstans mellan 10 - 12 km, skulle jag tro. Dagen efter den trevliga vandringen på Hallands Väderö hade vi tänkt att gå en del av den sträckan, men inte hela för vi skulle ju få gå tillbaka igen. Min tanke var att vi skulle promenera fram till Gröthögarna och tillbaka igen. Bara så man höll fläsket i gungning några timmar. Jag var faktiskt ute redan klockan 05:03 och testgick en del av sträckan.
Jag knatade på i 2 1/2 timma och passade då på att knäppa bilderna nedan. Jag och far kom aldrig iväg för det började blåsa så jäkligt. Vi stack istället till Grevie backar och senare på kvällen tog vi bilen ut till Hovs hallar för att uppleva solnedgången.
Långt där ute ser man Hallands Väderö. Ett gäng getter gjorde mig sällskap en stund.
Nedan bilder från Hovs hallar. Det blåste som attan och solnedången blev inte mycket att hänga på väggen.
Det var alltså på denna mytomspunna plats som Max von Sydow spelar schack med döden i soluppgången i filmen Det sjunde inseglet. En sol som stiger upp ur havet på västkusten., det ni. Det får avsluta detta vandringstips.
Film från detta vandringstips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
Barnvagnsvänlig promenad? Tja, vi såg en familj som rullade med sig en liten barnvagn från Sandhamn upp till fyren, eller rättare sagt till fyrvaktarbostäderna.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.