Lerådalens naturreservat. Ett öppet böljande ravinlandskap i Stenkullen, Lerums kommun.
Detta promenadtips är ca: 2 - 3 km beroende på hur man väljer att gå.
I Lerådalen förändrar skred ständig landskapsbilden och så skall det vara i naturreservatet, det är en naturlig process. 2012 bildades Lerådalens naturreservat och för en sammanlagd budget på fyra miljoner kronor skulle Lerådalens naturreservat göras iordning. När arbetet påbörjades hade inte markena betats på 10 - 15 år och det var rejält igenvuxet. I augusti 2015 invigdes Lerådalens naturreservat. Idag finner man ett landskap med betade ravinslänter och uppodlade marker ovanför ravinerna. Det finns flertalet uppmärkta stigar och fina rastplatser med bänkar och bord.
Jag hade ganska stora förhoppningar på detta naturreservat när vi tog oss hit den 10 juli 2016. Anledningen till detta var dom informationskartor jag funnit på nätet, samma kan ni se på bilderna en liten scrollning ned. Det är alltid trevligt med vattendrag och här skulle det gå att följa ån en bra bit genom dalen på märkta leder.
Karta ovan: Jag och far parkerade vid Hede äng. När jag gick själv i september 2017 parkerade jag på Stillestorpsvägen i norra delen av naturreservatet på en anlagd parkeringsplats för naturreservatet. Jag har också markerat busshållplatserna med rött. Vet dock inte om hållplats Stillestorpsvägen är märkt på rätt plats. Det var där Västtrafik hade markerat sin hållplats, men hitta.se har den längre norrut.
Bild ovan: Den här informationstavlan står vid Hede äng där vi gick in i naturreservatet.. Det är får och kohagar man går i, därför en grind.
Karta ovan: Från den röda punkten vid ingången följde vi nu den grusade gångstigen norrut genom naturreservatet upp till där naturstigen tar vid (blåmärkt på kartan).
Nedan en tillbakablick upp mot grinden vid ingången och tunneln/röret under bilvägen vi kommit genom.
Det här var inte så mycket till grusad gångväg som det beskrevs i informationen. Det fanns lite grus för att binda stigen så den håller bättre, men inte mer. Detta var med andra ord precis i vår smak och en riktigt trevlig stig att följa. Vi såg dock inte till så mycket av Lerån, men när vi fick se en skymt av den mellan lövverket såg det mer ut som en bajsbrun vattenpöl. Vattnet såg ut att stå helt stilla.
Här kom vi fram till en rastbänk och en övergång för att komma ned till ån. Såg dock inte så lockande ut att gå över till andra sidan.
Men ett kort stycke senare tog vi oss ned till ån. Det var såphalt vart man än satte foten.Hit ned letar sig inte mycket solljus.
Bild ovan: En tillbakablick på sträckan vi nyss gått. Längst ned i höger hörn på bilden ser ni övergången ned till bron över ån.
Nu lämnade vi den grusade gångstigen och gick vidare på naturstigen (blåmärkt på kartan). Stigen var märkt med gula stolpar. Vi lyckades följa två stolpar sedan såg vi ingen mer i det höga gräset. Någon stig såg vi inte heller och det var mycket ojämt underlag att gå på, som man inte såg för det höga gräset. Vi vände om och gick samma väg tillbaka, ändå rätt nöjda med dagen.
Men jag var tillbaka i naturreservatet i september 2017 för att gå från norr till söder i stället. Jag skulle ta mig dit där jag och far fick avbryta.
Jag parkerade på den anlagda parkeringsplatsen på Stillestorpsvägen, se röd punkt på kartan nedan. Det fanns foldrar i brevlådan vid informationstavlan. I foldern finns samma karta som nedan. Nu skulle jag följa naturstigen (blåmärkt på kartan) ned till den grusade gångstigen (orangemärkt på kartan). Jag var klok nog att ta på gummistövlarna för detta blev en lerig, slirig, blöt, fin promenad med komockor överallt.
Strax efter start passerade jag över ån och kom ned till forsen på bilden ovan. När det var så här mycket vatten i forsen var den mycket fin. Den var i mitt tycke tillräckligt sevärd för att detta vandringstips skulle bli blåmärkt på min google karta med alla mina vandringstips. Men jag tror att forsen blir finare i filmen, den hörs i alla fall bättre, eller mer.
Nu tog jag mig vidare över blöta och leriga beteshagar. Jag lyckades följa dom gulmärkta stolparna utan problem. Efter första övergången (bild nedan, tagen bakåt)) höll jag mig nära ravinbranten, där fann jag både övergångar och gulmarkerade stolpar.
Bilden ovan var den sista jag tog på promenaden. Nu skulle jag bara upp på knölen till vänster i bild sedan var jag på den plats där jag och far fick avbryta, ca: 100 meter från den grusade gångstigen. Det blev med andra ord succé, nu vet jag hur man följer dom märkta stigarna mellan Hede äng och parkeringsplatsen vid Stillestorpsvägen. Det är en fin promenad genom ett vackert landskap, men det kan som sagt vara mycket blött och lerigt. Sträckan är mellan 1 - 1,5 km, men känns längre. Fortsätter man vidare genom Lerådalen ned till Alingsåsvägen tippar jag på att det blir ca: 2 km.
Film från detta vandringstips.. (Movie from this hiking tips, but I speak Swedish. Film von dieser Wanderung, aber ich spreche Schwedisch)
På lerum.se kan ni läsa mer om Lerådalens naturreservat.
Barnvagnsvänlig promenad? Ja, det går bra om man håller sig på den grusade gångvägen (orangemärkt på kartan). Dock är stigen lite kuperad så muskler kan komma till användning.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.