Ranebo naturskog ligger i Stenungsunds kommun. Här finns en äldre skog med stora naturvärden. Ranebo naturreservat blev bildat 2001. Nu finns det i och för sig olika uppgifter om när naturreservatet bildades, men jag går på Länstyrelsens uppgifter.
OBS OBS OBS uppdatering april 2021 Före ni läser detta vandringstips vill jag att ni skall veta att ändringar har gjort efter att jag och far gick här i maj 2014. Nu i april kom en kamrat helt galet efter att ha följt mitt vandringstips. Han skulle gå vandringsleden motsols och startade precis som vi med att gå upp till utsikten och sedan vidare öster om hinnevatten. Men markeringarna var den biten nästan borta. Han hade ingen karta med sig utan var i behov av en bra markerad vandringsled. Han kom in på en stig som var bra markerad norr om Hinnevatten. Vid vattnet fikade han sedan gick han tillbaka igen. Jag tog kontakt med Lars Jacobsson på Västkuststiftelsen som ansvarar för vandringsleden i naturreservatet Ranebo naturskog. Han berättade att man jobbade med leden men att man hade problem med dom delar som går utanför naturreservatet. Man hoppas få till en bra dialog och samarbete med markägaren. Jag frågade Lars om han kunde berätta hur vandringsleden gick i början och på slutet, alltså den sträckan där min kamrat hamnade galet. men det kunde han inte i dagsläget. Det stämde i alla fall att leden inte gick uppom utsikten längre. Men Lars sade att han inte gått vandringsleden på länge och kunde därför i övrigt inte ge mig något svar. Men man jobbar på att få till en lösning med vandringsleden.
Jag har inte själv gått där sedan jag gjorde vandringstipset, så jag vill inte komma med några dumma förslag. Jag hade tänkt gå vandringeleden i april, men efter samtalet med Lars så.......
--------------------------------
Lördagen den 10 maj 2014.
Vi körde E 6 upp mot Stenungsund och svängde av vid Jörlanda. Efter ungefär 5 km på bilvägen öster ut kom vi fram till naturreservatet och den lilla parkeringsplatsen. Nu gjorde vi oss klara för en kuperad vandring, det brukar nämligen Svartedalens terräng bjuda på.
Parkeringsplatsen ligger på vänster sida av vägen om man kommer från E6an.
Precis när vi skulle ge oss ivag ut på en av vandringslederna kom en biodlare promenerande över vägen och bort till oss på parkeringsplatsen. Vi hade ju uppdagat att det var gott om bi runt bilen, nu fick vi också träffa deras husse. Vi fick reda på att det var snälla bin han höll sig med, detta på grund av en lugn drottning. Det var intressant att höra om hans bisyssla. Men för mig blev det ändå mer intressant när jag fick höra att han var väl bevandrad i terrängen här. Och efter en snabb titt på kartan som satt på informationstavlan så kunde han konstatera att utsiktsberget var inritat på fel plats. Utsiktsberget hade vi tänkt oss upp på, så det var tur att vi träffade på biodlaren så vi valde rätt stig och led.
Vi skulle nu ta oss via utsikten bort till stora Holmevatten. Vi tänkte även runda Hinnevatten för att kolla in ett gammalt torp som biodlaren tipsade oss om.
Jag har markerat var utsikten är med ett rött X.
Vi följde den orangefärgade märkningen upp till utsiktstoppen. Här ifrån kunde man se Brattön som stack upp högt ovanför sin omgivning. Vi fortsatte sedan på fin stig i en ganska kuperad terräng, precis som jag förutspått.
Dock såg vi aldrig till stigskilje där leden runt Hinnevatten vek av. Plötsligt stod vi istället på den lilla körvägen upp till Holmevatten. Ja ja, det var inget att göra åt. Leden var så pass kuperad att det kanske var lika bra att vi genade. Varje kilometer tar tid när det bär av upp och ned hela tiden. Sedan tar ju filmningen mycket tid också. Vi måste alltid räkna med minst den dubbla tiden mot om vi bara skulle promenera utan att filma.
När vi passerat Svartevatten vek den orangefärgade vandringsleden in till höger. Nu tog vi oss raskt över till stora Holmevatten.
Bild tagen av far på denna vackra och talande skylt.
Leden fortsatte att vara kuperad förbi stora Holmevattnet. Men man går egentligen ingenting nere vid vattnet, utan en bit uppe i berget. Vi lämnade stora Holmevattnet för en liten stund när leden tog oss upp genom en dal. Här kom vi in i ett trolskt parti. Stora mosstäckta stenblock låg nere i dalsänkan. Det var lite Ronja Rövardotter stuk över det hela. Men detta hade vi faktiskt också förväntat oss, info från biodlaren. Biodlaren hade även sagt att man kunde finna en stenblocksformation som påminner om en liten kyrka. "Holmekörka", tror jag att han kallade den för. Men den hittade vi inte. Men det var ett trolskt stycke skog.
Snart visade sig Holmevattnet igen. Men även här hade vi ingen närhet till vattnet. Nu träffade vi på ett par som kom släpande på målarburkar och penslar. Dom jobbade för Västkuststiftelsen som är naturvårdsförvaltare av detta område. Dom bättrade på märkningen på lederna. Dom gick mycket noga fram. Deras arbete är ju mycket viktigt för oss som vandrar här. Jag passade på att nämna brister i märkningen vid stigskiljet mot Hinnevattnet. Och jag nämnde även att utsikten var inritad fel på kartan vid parkeringen. Dom lovade att kolla på detta, sedan fortsatte vi åt vart vårt håll.
Vi gick bara 400 till 500 meter till, klockan hade sprungit på väldans fort så vi fick vända om för att hinna tillbaka innan mörkret lade sig över Ranebo naturskog. Det hade säkert varit fint att runda Holmevattnet, men det får jag göra vid ett senare tillfälle. Som ni ser av kartan över området en bit upp på denna sida så finns det flera olika vandringar man kan ge sig ut på, och med varierad längd. Precis utanför kartan i norr ovanför Rörsjön svänger man in på grusvägen om man vill runda Holmevattnet. Jag har dock fått höra av en läsare här på bloggen att vissa bitar av leden är dåligt uppmärkt, tydligen skall det var utanför naturreservatet. Läs hans kommentar längre ned.
Vi tog större vägar tillbaka, vi hade nämligen ett mål till idag. Även detta ett tips från biodlaren. Vi skulle ta bilen och åka upp norr om naturreservatet, upp till Lillevattnet. Här har en man ristat in ordspråk och minnen på berg och stenar på sin tomt. Han är död sedan länge och hans bostadshus har brunnt ned. Men resten av ödehusen står kvar på hans mark. Det finns en mycket liten parkering på vänster sida av vägen vid Lillevattnet som nog i huvudsak fiskare använder. Därifrån är det bara hundra meter in på hans ödetomt. Se andra bilden nedan, så ser ödehusen ut ifrån vägen.
Jag Hittade ingen information på nätet om hans skrifter och om honom själv. Finns säker men jag hittade inget.
Detta blev en mycket lyckad dag med natur & med inslag av kultur. Nu bar det iväg med plattan i botten till närmaste snabbmatskedja.
Vattnet låg lugnt på Lillevatten.
När man kommer körande från öster så ser man ett av ödehusen in till höger. Bilden är tagen från den lilla parkeringsplatsen.
Nedan karta som visar var vi var.
Länk till Länsstyrelsen för information om detta naturreservat:
Nedan karta som visar var vi var.