Vandringsgänget i Säveåns dalgång
Jajamen, idag den 12 april 2014 var vi sex glada vandrare som gav oss ut i detta fina naturreservat mellan Stenkullen och Floda. Vi bilade ut till Stenkullen i två bilar. I den vinröda bil jag fick åka med var vi fem stycken. Tommy var placerad vid ratten, helt logiskt då det var hans bil. Jag satt i passagerarsätet och höll koll på trafiken, något Tommy hade svårt för med tre brudar i baksätet. Det var Anna, karate Mia och Lena. Ove fick köra ensam i sin bil. På pendelparkeringen vid tågstationen ställde vi ifrån oss bilen på...., hm... tror det var ruta fyra från vänster i övre raden.
Vi han med att ta en fika på parkeringen i väntan på Ove Och Ove i sin tur han med att ... tja, jag har faktiskt ingen aning om vad han tog sig för under den stund han fick vänta på oss. Vi hade valt var vår parkeringsplats ca. 100 meter från varann.
Vi stegade upp på perrongen med ungefär fem minuter kvar till tåget skulle komma. Avgång Stenkullen mot Floda var klockan 10:31.
På bilderna nedan kan man ganska tydligt se att tåget närmade sig och rullar in på stationen. Vi steppade på för en fyra minuters lång färd till Floda.
Vilken sida vi klev av tåget på och den uppståndelse det blev kring skylten som visade mot vårdcentralen lämnar jag där hän. Jag förklarade med bästa inlevelse hur fina dom lövfria träden längst med gångvägen skulle bli om några veckor. Vi passerade Floda Pizzeria och efter några minuters promenad i frisk vind kom vi in i skogen. Där fick jag nästan glädjefnatt när jag såg att man grusat den fina mysiga stig som jag gick på förra gången jag var här. Denna negativa upplevse plågade mig i ungefär tio minuter. Det var ungefär så lång tid det tog oss att gå den kilometer som var grusad.
Efter ungefär en kilometer korsade vi Säveån på en bilbro. Härifrån blev det mestadels att promenera på vanlig skogsstig. Men den fina och vilda stigen skall tydligen ersättas av en grusad gångstig hela sträckan mellan Floda och Stenkullen. Informationen fick vi av en mycket trovärdig flodabo vid namn Christer. Så det var bara att njuta för fullt en sista gång genom området.
Säveåns dalgång är populär för öringfiske. Men just idag såg vi inga fiskare längst med eller i åa, åtminstone inga mänskliga. Men har man ögonen med sig kan man få se Kungsfiskare, Strömstare och forsärla, för att nämna några fåglar som är ganska vanliga här. I området finns en del gigantiska granar, men annars så dominerar ädellövskog. Området blev skyddat som naturreservat redan 1973.
Bild ovan. "knappa knappa knappa, Ove, är det inte fint här? knappa knappa knappa, Jovisst Anna, jättefint".
Vandringsleden mellan Floda och Stenkullen är ungefär 5 km. När vi passerat 4 km höll mina medmänniskor på att svälta ihjäl. Men även denna situationen räddades av Jag. Men endast femhundra meter kvar till tågstationen hittade jag ett fint ställe där jag kunde utfodra mitt vandringsgäng. Då hade vi precis korsat över åa en sista gång.
Bild ovan: Karate Mia svävar
Tack alla för en jättefin dag. "Med gula hästar runt om oss och svarta tuttar på himlen" fulländades denna dag.
På kartan ovan kan ni se hur vi gick.
Ingen filmkamera fick följa med, så ingen film från denna tur. Men här är en film från när jag och far gick samma sträcka något år tidigare.
Barnvagnsvänlig promenad? Nja, hela sträckan kommer inom något år att bli barnvagnsvänlig. Kanske har den blivit det när du läser detta. Meddela gärna.
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.