Ljungås i kommun Vårdgårda
27 april 2014. Ett besök i ett natur & kulturreservat.
Att vi tog oss hit långt ut i ödebygden mellan Alingsås och Borås var helt och hållet tack vare författaren och folklivsforskaren Dan Korn och hans mycket trevliga böcker om människor på landet, så kallade original, folk som bodde och levde på gammalt vis. Eller som Dan skrev när han citerade människorna i böckerna "leva på gammelt vis". En av personerna som Dan besökte flera gånger i böckerna var den folkilskne bonden Oskar Andersson som bodde i sin gamla långloftsstuga på Ljungåsen. Oskar bebodde enbart köket i gaveln på huset. Från köksfönstret kunde han inte se åt framsidan där kärrvägen gick upp till huset. Så han sågade ned träd och blockerade vägen så att folk som försökte besöka honom istället blev tvungna att välja att gå en stig runt markena via sänkan och komma in från andra hållet. Då kunde han se dem på avstång och skjuta dem med sitt gevär. Naturligtvis var detta bara ett rykte och Oskar skulle visa sig vara den fredligaste och snällaste människa man kan tänka sig. Han var snarare folkskygg och flydde till skogs när folk kom. Men visst, Oskar såg också själv till att skaffa sig detta rykte om att vara farlig. Han gick nämligen runt med ett gevär och spridde tomhylsor runt omkring sig för att skrämma bort folk. Oskar litade inte ett skvatt på "dagens" människor. Dan Korn han med att beöka Oskar ett tjugofemtal gånger mellan åren 1984 - 1989. På sitt nittioandra levnadsår trillade han av pinnen sensommaren 1990. Efter sin död har hans gård blivit till ett kulturreservat och hans marker till naturreservat med ett par trevliga vandringsleder. Reservatet blev bildat 1993 (Länsstyrelsen).
Vi var intresserade av både naturen och kulturen runt Ljungåsen. Det finns två vandringsleder. Den ena går i markena väster om gården och är ungefär 2,5 km. Den andra går norrut till Kroksjön och den mäter ungefär 1,2 km. Det finns även en kort led runt ägorna. Se kartan nedan. Det verkar även som att man fyller på bra med broschyrer i brevlådan vid parkeringsplatsen.
Från väg 180 mellan Alingsås och Borås körde vi i sex kilometer på en kuperad grusväg fram till kultur och naturreservatet. Här fanns en liten men rymlig parkeringsplats och en informationstavla över reservatet.
Från parkeringsplatsen följde vi den gamla kärrvägen in bland dom höga granarna. Det bar iväg uppåt. Snart var vi nog framme vid det ställe där Oskar hade fällt träd över vägen för att styra folk bakvägen till gården. En gul pil pekade att en vandringsled gick upp i slänten. Det är den leden som enbart går runt ägorna.
Men vi fortsatte stigen rakt fram in på den västra vandringsleden. Jag har nog aldrig gått en vandringsled som varit tydligare markerad. Och här fanns mängder av informationsskyltar som förtäljde om betydelsefulla platser i Oskars liv. Men framför allt, det var en mycket skön stig att gå på. Nedanför oss till vänster hörde man svagt Störtaredsån porla. Det var i huvudsak Oskars 130 år gamla granskog leden gick genom. Den äldsta på Ljungåsens marker. Stigen var också mycket populärt bland myror. Vet inte hur många stackar jag såg.
Efter lite drygt en kilometer tog vi oss uppför en lång backe och kom fram till tomten och torpruinen till ödetorpet Westeråsen. Här var det fint att sitta och ta igen sig en stund. Kanske bara njuta av lugnet och friden i skogen, så som Oskar ofta tog sig tid att göra på äldre dar.
infoskylt torpruin
Sedan styrde vandringsleden tillbaka mot Ljungåsen. 2,5 kilometers leden var lite små kuperad och bjöd på en mycket fin skogspromenad. Vi gick inte helt tillbaka till gården utan svängde in på vandringsleden till Kroksjön. Även denna led var mycket trevlig, vid Kroksjön fikade vi på ett par stenar. Lite senare innan vi lämnade sjön fanns en fin rastbänk. På väg tillbaka mot gården gick vi en bit vid oskars gammelskog.
Så kom vi fram till gården, där fåren just hade släppts ut för dagen. Det verkade i alla fall så för det var full fart på dem. Här vid gården finns också en fin rastplats med bänkar. Vi tog oss tid att kika runt lite.
Vi var lite tveksamma till att gå in på tomten. Det bor ju personer i huset och man vill ju inte störa. Men det stod på informatiostavlan vid parkeringsplatsen att man fick titta in i Ljungåsrummer i lillstugan och då måste man ta sig innanför grinden. Men våra bekymmer löstes när mannen i huset dök upp på tomten. Det var helt OK att komma innanför och kolla in lillstugan. Nu var det ju egentligen inte lillstugan jag ville se, utan huset som Oskar hade bott i. Men det förstod jag inte gick. Så vi fick hålla till godo med rummet. Pratade även med Ingela som bor här nu. Hon är barn barn till Oskars syster. Ingela berättade lite om vilket arbete dom haft för att rädda Ljungåsen. Taket hade nästan rasat in på bostadshuset efter att Oskar dött. Ladugårdstaket hade säckat ihop redan 1967. Men en gammal lagård från Nårunga har flyttats och byggts upp på samma plats som den gamla ladan stod. OBS: detta är Dan Korn ord, annan info finns i broschyren från Vårgårda kommun. Mangårdsbyggnaden dom bor i är nog minst tvåhundra år gammalt, troligtvis äldre.
Det här var en mycket trevlig kultur och natur promenad. Jag kan varmt rekommendera den.
Läs gärna Dan Korns bok "på Böggda" för att få en trevlig berättelse om Ljungåsen och om Oskars liv. Det enda som inte är bra med Dan Korns böcker är att dom inte går att få tag på. Försök med biblioteken är hans eget råd.
Vid det röda krysset ligger Ljungåsen.
Information om Ljungåsen http://www.vastsverige.com/sv/vargarda/products/47098/Ljungas-Skogsbondehemman-Naturreservat/
Film från detta vandringstips.
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. men upp till gården går fint att gå.
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.