Vandring Labbera - Wendelsberg med Vandringsgänget
Söndag 15 maj 2022
Sicken härligt solig och grön vandring vi fick igår, cirkus 13 km lång. Inte konstigt då att jag fick tagit många bilder på Er och den fina naturen. Tack alla 20 (21 med mig) för en fin dag.
Bild 1: nedan: Det blev en blommig början längs Mölndalsån genom centrala Mölnlycke.
Bild 2 & 3: Nu hade vi kommit fram till Råda säteri med den välbevarade herrgårdsbyggnaden från 1772 och den vackra trädgården. Läs mer om Råda säteri här.
Bild 4 & 5: Och så var vi på väg upp till en ruin efter en ruin. För ruinen är inte vad ruinen var i sina glans dagar.
Bild 6: Ruinen på Labbera är ett byggnadsverk som blev blev byggd just för att föreställa en ruin. Det skulle förhöja naturens romantik, enligt dåvarande ägaren av Råda Säteri, Martina von Schwerin, som lät bygga ruinen i mitten av 1800-talet. Läs mer här den som vill och törs.
Bild 7: Vattenpaus på Udden, med utsikt över Rådasjön.
Bild 8 & 9: Ett knixigt och lite småspännande parti nedanför mäktiga stup på Labberahalvöns nordvästra sida.
Bild 10: Ekman i en ek.
Bild 11 & 12: Det var härligt grönt och frodigt på halvöns nordsida. Här kan man se ett par mäktiga bokar.
Bild 13: Nu hade vi korsat under Säterivägen och fortsatte på härliga stigar genom lummig grönska. På detta parti tog jag även översta bilden i inlägget.
Bild 15 & 16: Nu har jag hoppat fram lite i handlingen, förbi det tråkiga partiet genom bostadsområdena och här kommer vi fam till Wendelsbergs pampiga gamla träslott som blev byggt i slutet på 1800-talet. Här på slottet kunde vi övernattat. STF driver ett hotell och vandrahem i slottet. Men vi nöjlde oss med att besöka deras toalett. Eller rättare sagt två av oss gjorde det. Länk till toaletten och STF:s hotell och vandrarhem här. Den kommer säkerligen inte att fungera om en månad. Länken alltså.
Jag funderar över varför jag inte tog en enda vettig bild på träslottet?
Bild 17: En av sju små dammar vi passerade i Wendelsbergsparken. Det finns rikligt av fina bokar i parken. Boken kan i vissa fall leva i bortåt 400 år. Det har jag läst i en bok.
Bild 18 & 19: Dagens höjdpunkt, lekplatsen? Här hade jag för galenskapens skull placerat mobilkameran på stativet.
Bild 20: En ganska stor jättegryta.
Bild 21: Trängsel ute vid lilla utsikten på Wendelsberg.
Bild 22: Det är vilt och bergigt här och man vandrar fram på härliga kuperade skogsstigar. Men.....hur länge kommer dessa stigar att bestå. Redan har kommunen börjat sabotera för alla oss som vill avnjuta naturen från naturligt upptrampade stigar. Nu har det lagts ut ton på ton med grus för att göra en väg från parken och upp och in över berget. Man har således dödat en stor del av den gamla trevliga skogsstigen, och det skulle inte förvåna mig det minsta om Härryda kommun har för avsikt att grusa alla stigar uppe på berget. Göra berget mer lättillgängligt, som det så fint heter, så att ALLA kan promenera här.
Bild 23 nedan: Naturligtvis valde vi att gå upp trappan och inte grusvägen intill, som ni ser strax bakom. Mest som en markering. Den breda fula grusvägen förstör helt naturupplevelsen, den är en styggelse. Och när man läser texten ovan får man en känsla av att risken är stor för att man planerar att grusa mer av stigarna uppe på berget. Men va fan.... Klarar man inte av att gå på en vanlig skogsstig så kanske man inte har här uppe att göra. Då kan man väl hålla sig nere i parken och gå på alla dom lättgådda anlagda gångstigarna som finns där.
Vi är totalt över 50 stycken i vandringsgänget och med ett åldersspann från 30 år och upp till 80+. Trots vissa småkrämpor här och var så trivs alla bäst med att gå på vanliga upptrampade stigar. Det är hela syftet med att ge sig ut på vandring, det är det som gör hela naturupplevelsen. Att gå på grus- & asfaltsvägar är inget vi vill, då kan det kvitta. Har en kommun inget intresse av att även upprätthålla områdets "vanliga" skogsstigarna, utan ger sig på att grusa allt som EU-pengarna räcker till så är det väl inte värre än att man får söka sig till andra områden. Men det borde sättas upp ett kors för varje favoritstig som grusas och går i graven. Ett minnesmärke över en stig som många älskat att gå men som nu är borta för all framtid.
Var har man hittat alla dem som ansvarar för dessa stolliga grusvägsprojekt, i ett cornflakespaket?
Bild 24 & 25: Stora utsikten med utsikt över Landvettersjön. Bästa minnet här uppe var nog ändå mazarinen 😎 Rakt nedanför utsikten hittar man Rådanäs, för den som undrar. Nu skulle vi strax ned från berget.
Bild 26: Nyplanterade bänkar blev testade och betyget blev tummen upp. Strax efer bänkarna och efter en liten mosse vek vi in på en mindre stig till vänster, som även den leder ned från berget och ned till sjön, fast betydligt brantare.
Bild 27 & 28: Som sagt, lite småbrant och trevlig. Men alla tog sig ned med viss värdighet.
Bild 29: Ett klippblock stort som ett hus.
Bild 30: Badplatsen vid Alehagen. Nu var resten en transportsträcka, ej värd att lägga någon bild på. Vi var tillbaka lite drygt 5 timmar efter att vi startade. Nedan en karta hur vi gick och med nummer vart jag tog bilderna.
Kartan ovan (Hitta Ut, därför orienteringskontrollerna) visar hur vi gick över Labbera och vidare mot Råda kyrka.
Kartan ovan visar enbart Wendelsberg & park. Nedan samma karta utan markering för hur vi gick. Tror man håller på att märka upp lederna ute i terrängen också, inte bara på kartan. Vi såg stolpar.
Jag filmade inget idag. Men på dom två kommande kvällsvandringarna så........ moviestar, moviestar 🎵
Jag avslutar med en bild som Lena O tog vid den gröna portalen vid träslottet. Hej då. .
