En promenad och pratstund med Janne Ekman, mannen som håller koll och upprustar vandringslederna i skogen norr om Partille.
I detta vandringstips gick vi till en grotta kallad Stenkyrkan på Sissleberget i Partilleskogen. Fram och tillbaka är det ca: 4 km.
25 april 2018
Man finner intressanta personer i mitt vandringsgäng, Janne Ekman är en. Janne kan man kalla en riktig skogsman. Han vandrar i skog och mark minst 3 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Det märks att han njuter av livet som pensionär. Jag får mycket värdefull egentid i skogen, säger Janne. Och det är minsann krut i den "gamla" mannen än. Han kliver på genom ostigad terräng som en brunstig älgtjur, jag kan vittna. Janne jobbar på målmedvetet och envist, det har han alltid gjort. Det bidrog till att han som 50 åring kunde springa Göteborgsvarvet på ca: 1:25. Då tränade jag för jämnan, det blev som en drog. Jag sprang och sprang och sprang som en galning för att bli lite snabbare. Jag sprang så mycket att jag höll på att springa ifrån mitt äktenskapet. Men det löste sig, hon är kvar, säger Janne och ler.
Detta inlägg är ju även ett Vandringstips och den här dagen skulle Janne visa mig en markerad stig som leder upp till en grotta på Sissleberget som kallas för Stenkyrkan. Jag har varit vid grottan flera gånger, men har då fått orientera mig fram till den. Men Janne berättar att han för ungefär 5 år sedan när han var vid grottan upptäckte att någon markerat med rött från grottan och ut till stigen mellan Lidegårdsvägen i Partille och Surketjärnen. Det är även markerat vidare utmed stigen ned mot Partille, men inte helt ned till Lidegårdsvägen utan fram till där ängarna börjar, se karta nedan.
Bild ovan: Promenaden mot Stenkyrkan hade tagit sin början. Efter hundratalet meter kom vi fram till ett vindskydd, där började den röda märkningen mot grottan. Där kom vi också att sätta oss och småprata en stund. Vi hade ju trots allt gått ca: 300 meter. Kartan nedan visar ungefär hur man går om man följer röd märkning fram till Stenkyrkan. Kontroll nr 71 är i år precis framför ingången på Stenkyrkan.
Jag och Janne träffades första gången när jag och far vandrade ute på Härön den 26 april 2015. Vi stötte samman på bryggan och han kände igen oss från mina vandringsfilmer. Att vi släpade på stativ och kameror hjäpte säkerligen till. Vi kom att prata en lång stund där på bryggan. Det var då som Janne berättade att han på egen hand märkt upp och förbättrat alla vandringsleder i Partilleskogen. Han såg det som sin insats för folkhälsan och friluftslivet. För detta har han prisats med utmärkelsen Årets miljöstipendiat i Partille kommun 2014. Något som jag också skrivit om i ett tidgare vandringstips från detta området.
I november 2016 blev Janne en av oss i mitt vandringsgäng när han hängde med till Stättared. Det var jätteskoj att få med Janne i gänget och med det alla kloka ord som kommer från den mannen. Men Janne arrangerar själv vandringar för ett vandringsgäng. En verksamhet han drog igång 2012. Det är ett trevligt och glatt gäng pesionärer som vandrar varannan onsdag. Stommen i gänget är gamla barndomsvänner som idag blivit pensionärer och sedan har vänner till dem tillkommit. 54 personer får Jannes utskick med inbjudan till hans vandringar.
Janne säger att onsdagsvandringarna är en social glädje för honom, som deltagarna bekräftar med sina uppskattningar. Jag känner glädje av att gänget kommer ut i naturen och att kunna bidraga med att höja hälsoribban hos deltagarna. Det är oxå roligt att för gängets räkning hitta nya vandringsområden, som jag känner att de uppskattar.
Jag tog mig tid att följa med på en av Jannes vandringar, jag har ju annars lite svårt att komma loss på onsdagar. Men jag följde med när dom gick Lillebyrundan i Torslanda. Det var mycket trevligt och får jag möjlighet kommer jag att följa med någon mer gång. Nedan 3 bilder från promenaden.
På bilden ovan poserar gänget framför (skymmer) alla tomtar i Trollskogen. Vem i allsin dar bad dom ställa sig där? Men ok, det är bra, då syns dom bra och det är lätt att räkna in dem till 10 stycken med 22 ben. Åsså jag då bakom kameran, jag var också med. Ett pris dom fick betala för att jag blev inbjuden.
Bild ovan när vi fikade vid Trolltjärnen, som jag själv döpt det lilla vattnet till eftersom det ligger mellan Trolldalen och Trollskogen. Vattnet heter dock något annat egentligen.
Bild ovan på blåsippor vid skalbankarna i Sillviks naturreservat.
Jannes fru var också med på promenaden, det brukar hon vara. Vi har båda ett stort naturintresse, säger Janne. Vi har rest runt mycket och vandrat och cyklat, t.ex. på Ven, Visingsö och i fjällen.
Där släpper vi Jannes vandringsgäng och tar oss tillbaka till promenaden mot Stenkyrkan.
Bild ovan: Någon hade sågat eller huggit ut trappsteg i stammen på den fallna bjässen.
Janne flyttade till Partille som fyraåring. Så skogen här norr om Partille har präglat hans ungdom. "Här känner jag till varenda sten" säger Janne och snubblar över en sten. Nä nä, det där var ett påhitt, ha ha.
Vi tog en liten omväg (ostigat) ut på ett utsiktsberg.
Janne trivs att strosa runt i skogen helt för sig själv, det gör han ofta. Men jag frågade vad han tycker är bäst med att vandra i ett gäng. Janne funderar och svarar. Jo, man peppar varandra samt att i ett gäng så bidrar man med olika kunskaper. Det var en man som var med för några år sedan som var geolog och kunde berätta för oss andra om ålder på berg samt olika bergarter. En annan bidrog med att berätta om kambräken och lavar. Ibland har vi med oss en fågelskådare som tillför något "mesigt". Så är det ofta att någon har något speciellt att komma med.
Ha ha, "mesigt", där fick Janne visa att han är från Göteborg.
Sista biten fram till den ståtliga Stenkyrkan var det ganska så blött, den röda märkningen följer kanten av små mossar och myrar.
Så var vi på plats så att säga vid dagens stora mål. Vad vet vi då om denna grotta, inte ett skvatt för att vara ärlig. Någon historisk information om grottan har jag inte heller kunnat finna på nätet. Men jag tycker att grottan liknar lite på en krockad Volvo PV där gropen i berget är bilens vänstra lykta. Högersidan är rejält tillknycklad. Vi tog oss in i grottan genom stenbilens grill.
Invändigt är liknelsen vid en kyrka mer förståelig. En kall stensal, högt till tak och 2 besökare. Stenkyrkan är riktigt sevärd tycker jag. Men jag skulle naturligtvis haft med grafitti spray så jag kunnat skriva Ronny was here inne i grottan. Man vill ju lämna avtryck, anonymitet är skrämmande. Nedan har en person gjort sitt avtryck. Undra om trädet har ont av plåten?
Det är en lite småkuperad utflykt att ta sig upp till Stenkyrkan, men trevlig och lite spännande (för dom små). Vill man inte gå tillbaka samma väg kan man ta sig ut på stigen igen och följa den till Surketjärnen och sedan fortsätta grön/vit led ned mot Paradiset. Låter inte det lockande?
Film från promenaden till Stenkyrkan. Men detta är också i mångt och mycket en pratstund med Janne Ekman. Hör Jannes tankar om vandring, natur, upprustning av vandringsleder och en del annat.
Närmaste busshållplats är Jennyhill, Partille. Därifrån hundratalet meter till Lidegårdsvägen.
Barnvagnsvänlig promenad? He he, ja försök. Det vill jag filma i så fall 😊
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.