Ängholmen på Orust. En vinterpromenad
Detta är ett av många vandringstips jag fått av Danne & Katarina här på bloggen. Fin natur som vanligt. På Ängholmen vandrar Danne & Katarina under alla årets fyra årstider. Varje årstid har sin charm, skulle dom säkert sagt om jag frågade.
Ängholmen ligger i Stigfjordens naturreservat inte så väldans långt från Varekil. På vägen mot Lyr är det skyltat mot Ängholmen. Ängholmen bjuder på en fin promenad över strandängar och klippor och med en storslagen utsikt över Kalvöfjorden och Stigfjordens alla öar (bild ovan).
Kartan ovan visar hur man kan gå runt Ängholmen och vart man kan parkera. "Parkeringsplatsen" rymmer dock endast ett par tre bilar. Vi gick promenaden medsols och började således med att ta oss upp på utsiktsberget.
17 januari 2016
Kylan bet mig i näsan när jag klev ur bilen. Mobilen visade att det var 14 minusgrader i Flatås. Jag fick feppla och trycka på lite olika knappar innan temperaturen uppdaterades och visade 10 minusgrader i Kalvsund. Inte helt rätt men lite närmare. 10 minus skulle förresten visa sig vara riktigt varmt i jämförelse med temperaturen som slog till några dagar senare.
Efter drygt hundra meter svängde vi in på stigen upp till utsiktsberget. Det var easy fast lite isigt att ta sig upp.
Ett tunt lager pudersnö och rimfrost gjorde det lite vintrigt.
Utsikten från toppen var ögongodis och det var helt vindstilla så vi fick en angenäm stund. Rakt över fjorden ligger Råssö som vi vandrade på i slutet av sommaren.
Bild ovan: Den närmaste ön heter Skutholmen och dit ut tror jag att det går att vada. Det låg i alla fall stenar i en rak linje mellan Ängholmen och Skutholmen. Kanske kan man t.om. balansera sig över torrskodd. Om ni får för er att testa att balansera på stenarna över till Skutholmen är jag mycket intresserad av att få tillsänt mig en bild på detta, men bara om ni misslyckas.
Vi tog oss ned från toppen samma stig som vi gick upp. Sedan följde vi traktorstigen över strandängarna ned mot fjorden. Men det blev svårt att se stigen efterhand, så vi försökte följa i spåren efter en person som gått med en hund strax före oss. Vi såg dem från toppen. Men det var inte helt lätt. Spåren gick lite hur som helst. Antagligen hade personen lekt med hunden, eller tvärt om.
.
Nu när marken var frusen gick det hyfsat att ta sig fram längst med vattnet. Men sommartid behövs tydligen gummistövlar på grund av att det brukar vara mycket blött och lerigt bitvis.
Bilden ovan säger mer än tusen ord. Så här lätt tog jag mig över taggtråden som låg på backen.
Sommarhalvåret betar det kossor på strandängarna. Så min inte allt för kvalificerade gissning är att taggtrådsstängslena justeras och bättras på innan kossorna släpps ut. Enligt en av markägarna på Ängholmen som vi träffade ute på isen så är inte taggtråden ett stort hinder när man går här på sommaren. Vattnet är mycket grunt och eftersom man ändå måste gå i gummistövlar är det bara att kliva ut i vattnet och runda utanför stängslet.
Uppe i vänstra hörnet på bilden ovan ser man utsiktsberget vi var på tidigare.
Bild ovan: gården Holm. Eller rättare sagt heter dem som bor där Holm, jag vet inte vad gården heter. Men på gården bor två äldre herrar som man får visa lite respekt genom att inte gå för nära huset. Om man följer berget till höger i bild kommer man inom kort fram till en gammal smedja. Men jag kallar smedjan spökhuset efter att ha tittat på Dannes bild på Spökhuset, jag menar smedjan. Se Dannes bild här om du vågar + många andra stämningsfulla bilder: https://univibe.foto.no/cgi-bin/portfolio/layout1/show_kategori_image.cgi?brukerid=80032&seriesortoffsett=19&bildeid=63764
Vi fikade här på stranden nedanför gården. Till höger hade vi utsikt över ett tjusigt plåtskjul (bild nedan).
Bild ovan: plåtskjulet tillhör gården. I vanliga fall får man klättra på berget ovanför plåtskjulet för att ta sig fram. Nu gick det betydligt smidigare på isen. Men klockan sprang iväg, solen var på väg ned över bergknölarna i väst.
Temperaturen sjönk till minus femtiograder kändes det som. Man var tvungen att vara i rörelse för att inte frysa fast i isen.
Vi fortsatte gå på isen runt södra udden. Det var bekvämt att gå på isen istället för längst med den tuviga hala strandkanten. Isen höll bra utom där far trampade genom med ena benet. Efter denna oplanerade incident blev det mer fokus på att snabbt ta oss till bilen. Annars hade vi säkert inte varit framme före mörkret.
Bild ovan: bilen i sikte borta vid berget till höger. Vi fick ungefär 4 timmar i en underbar skärgårdsnatur. Hur lång blev då promenaden. Tja, säg ungefär 3 km inräknat besöket på utsiktsberget.
Bild nedan: gården "Holm" strax före mörkret lade sig över Ängholmen och svea rike.
Godnatt, eller titta på FILMEN från detta vandringstips nedan menade jag:
Vill du följa med på en guidad gårdsvandring och få uppleva ett ekologiskt lantbruk inkluderat en korik promenad över strandängarna på Ängholmen klickar du på länken till Holm Kalvhagen för att få reda på mer: http://www.holmkalvhagen.se/g%C3%A5rden-24039840
Så här tycker Anna-Lena på Holm Kalvhagen om att gå runt Ängholmen.
Jag skulle inte rekommendera att gå runt ön eftersom marken på ön ägs av många gårdar och mellan dem är det stängsel och flera djurgrupper, bla flera grupper med ett 20-tal spralliga kvigor som inte passar att gå in till. Däremot så går det att besöka utsikten men att gå runt funkar inte sommartid.
Mvh Anna-Lena
Tja, då kan man väl sammanfattade detta med att du går på egen risk och bör se upp för spralliga kvigor. Men i tillägg bör kanske nämnas att dom senaste 25 - 30 gångerna Danne & Katarina gått här har det varit kolöst i hagarna man går genom. Läs Dannes kommentar till detta inlägg.
Men annars, närkontakt med farlig kreatur med långa vassa horn har jag och far upplevt, believe me. Jag har ett minne från när jag var någonstans mellan 3 och 4 år. "TJUUUUR" ropade far. Vi befann oss inne i en hage tillsammans med min mor och mormor + farsans syster Solveig och hennes man Jens. Besten med dom långa vassa hornen kom skenande rakt emot oss i full sula. Det blev panik, här gällde att klara livhanken. Far drog upp mig i sina starka armar och sprang mot staketet så fort som benen bar. Jag var först att komma i säkerhet på rätt sida av staketet, tätt följd av dom andra. Men till vår förskräckelse fick vi se att min mormor blivit kvar inne i hagen. Alla skrek att hon skulle skynda sig men mormor förstod inte riktigt vad vi var så uppspelta för utan motade bara lite försiktigt bort den nyfikna kvigan med en pinne.
Ja ja, men så var mormor också van vid kossor sedan barnsben.
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta: https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.