Naturreservat Svängehallar-Fjärehals, Onsala.
7 september 2014
Naturreservatet ligger en bit neråt västsidan av Onsalahalvön. Här finner man en flikig kust med kala klippor. Men här kan man också gå på mysig stig genom trevlig skog, främst tall och en. Området är välbesökt av badare...hm, sommartid. Här kan man tydligen också få se knubbiga sälar ligga och sola på kobbar och skär.
Vi körde Säröleden och sedan Valldavägen ned till Rörviks camping. På campingplatsens parkeringsplats ställde vi ifrån oss våran farkost mot en avgift. Det är i övrigt parkeringsförbud längst med hela Rörviksvägen.
Vi startade promenaden med att följa Rörviksvägen ned mot det inhägnade området med alla Paraboler, här håller FRA till. Det är nog bara att knacka på grinden om man vill komma in och se vad dom sysslar med.
Vi fortsatte Rörviksvägen in till höger och snart stod vi och läste på en informationstavla. Där fick vi bl.a. reda på att naturreservatet blev bildat 1977 och att syftet med naturreservatet är att bevara dess naturmiljö och för friluftslivet. Naturvårdsförvaltare är Länsstyrelsen.
I det här naturreservatet finns ingen märkt vandringsled att följa, utan det blev att leta sig fram på stigar med hjälp av en halvdassig karta. Kartan på informationstavlan är inte heller mycket att prata gott om. Men området är inte så stort så den fungerar någorlunda. Det är ett fint område att forska sig fram i.
Vi passerar genom en grind och följde sedan den stora stigen över fuktängar och strandängar förbi dom stora vackra parabolerna och rakt ned mot badet. Badsäsongen var på inget sätt över, det var bara en mellandag på den långa sommaren, så inga människor syntes plaska i vattnet.
Bilden ovan är plåtad av far
Det var fint nere vid vattnet. Så lugnt och fridfullt. Här skulle man kunna sitta och uggla i några timmar. Men badstranden såg inte så inbjudande ut, en massa tång hade drivit in på stranden (översta bilden).
Ett stort oväder höll på att byggas upp ute på Kattegatt. Så vi vågade oss inte på någon längre promenad från bilen. Vi nöjde oss denna gång med att ta oss upp på berget norr om badstranden. Förra gången vi besökte naturreservatet tog vi en sväng ned till Harholmsviken. Den gången låg dimman så tät att vi inte såg vattnet och båtarna vid bryggan 10 meter ifrån oss. Så jag kan inte påstå att jag fick någon bra helhetsbild av området. Men det var en trevlig stig ner mot Harholmsviken. Men från badet ned till båtbryggan får man gå utmed berget. Tillbaka tog vi den större stigen en bit inåt land. Lättgången men lite tråkig. Se kartan längst ned, brun markerad.
En stig gick över ängen och upp på berget strax bakom badstranden. Här fångade en gammal ruin från en fiskarstuga vårat intresse. I skydd bakom berget bodde en gång en fiskarfamilj, kunde jag läsa mig till http://harald.nordius.se/index.html. Stugan skall ha försvunnit på 1920-talet. Några fruktträd fanns kvar innanför tomtgränsen. På ängarna skall tydligen kossor beta, men vi har inte sett till några. Men jag har för mig att det låg kvar några visitkort i gräset, så det fanns nog kossor.
Det fanns ingen stig att följa uppe på berget. Men det gick hyfsat att ta sig fram i alla fall, dock bör man inte ha finskorna på. Vi sökte oss ut mot vattnet och snart fick vi utsikt åt norr.
Vi tog sikte på grinden nere vid vattnet (se bilden nedan). Det kanske finns en enklare väg ned, men det gick ganska bra där vi gick bland små enar och stenröse. Far snubblade bara en gång.
Bild nedan: Tror det är här man skall kunna vada över till Onsala Sandö. Platsen kallas Sandö vad. En skylt pekar mot en fornlämning. På andra sidan vattnet ser man en lika dan skylt, därför tror jag att detta är platsen för att vada.
En arbetskollegas bror meddelade mig via arbetskollegan att han hade gått över här torrskod veckan efter vi var här. Jag undrade vad han menade, gick han med stövlar, eller gick han kanske på händer. Oavsett så skall det vara fint att gå runt på Sandön. Men det får bli nästa år.
Nu tog vi oss tillbaka bort mot radiomasterna som vi gått förbi i början på promenaden. Det här är en mycket enklare väg om man vill gå till vadstället. Men det kan vara lite söligt över våtängarna. Men man kan ta lite höjd över berget om det skulle behövas. Men som sagt, det kan bli blöt och lerigt här. Den lilla stigen vi gick på kom fram precis vid masterna. Se kartan nedan. Röd markering visar hur vi gick denna gång.
Det här naturreservatet är trevligt att besöka. Det lämpar sig utmärkt om man inte vill gå någon längre promenad.
OBS OBS: på min youtubesida fick jag den 20 april 2015 reda på att det tydligen skall ha avverkats en hel del skog i området sydöstra del.
Närmaste busshållplats är Sevekulla (buss 734 & 11). Där ifrån är det en kort promenad till Rörviks campiing.
Film från detta vandringstips.
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. men ned till badet går det fint.
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.