Åkulla Bokskogar med Bexells talande stenar
Åkulla Bokskogar, namnet var mig bekant sedan lång tid tillbaka och Bexells talande stenar hade man ju hört talas om i diverse sammanhang. Men inte förrän i år tog jag reda på vart området låg. Vi besökte Åkulla bokskogar två gånger, och vi gjorde det när bokskogen är som allra finast, vår och höst
Den 4 maj 2014 var en fin vårdag. Vi satte oss i bilen och körde från Göteborg söder ut förbi Varberg. Vi svängde av E6an vid Tvååker. Från Tvååker körde vi rakt öster ut, det var bra skyltat mot Åkulla bokskogar. Inom en mil befann vi oss mitt i naturreservatet. Eller rättare sagt mitt bland naturreservaten. Åkulla Bokskogar är samlingsnamnet på ett tiotal naturreservat. Bilderna nedan är från när vi var på återbesök den 1 november.
Tio av Åkulla bokskogars naturreservat bildades på 1970-talet. Sedan 2010 finns 12 stycken vandringsleder i naturreservaten. På kartan nedan från www.akullabokskogar.nu ser ni dom 12 vandringslederna, så kallade strövstigar. Jag hade på förhand bestämt att vi skulle gå Bergastigen och Slottsstigen, nummer 2 och 1 på kartan nedan. Det går bra att parkera vid Öströö fårfarm. Men vi parkerade strax norr om, på andra sidan åkrarna där vandringsled 1 och 2 går ihop en bit. Vi gick sedan lederna motsols med början på nummer 2 Bergastigen.
Bilden nedan är plåtad av far: Det var tydligt skyltat i vägkors och samma märkning för alla leder/strövstigar. Det fanns också länkar mellan dom olika lederna/strövstigarna, som på bilden.
Bergastigen var som helhet trevlig. Men långt ifrån hela sträckan var bokskog. Det var nästan lika ofta barrskog eller kalhyggen. Men den bokskog vi gick i var riktigt fin. Det blev att traska en del på asfalt och grusväg till en början då vi gick in mot Skärbäck. Den vägen kör man när man skall gå Bexellstigen, om man inte väljer en kortare väg från norr om man endast skall in till dom talande stenarna.
Bilden nedan: Vägen in mot Skärbäck.
Den finaste biten är när man passerat torpet Berget i norr (som har gett leden sitt namn) och kommer in i stora Drängabjärs naturreservat. Bilderna nedan är där ifrån.
Så vek vi av Bergastigen och följde Slottsstigen. Här hade det averkats en hel del skog. Denna sträcka var sämst. Men efter ett tag kom vi in i en fin bokskog. Vi tyckte dock inte att Slottsstigen var lika fin och trevlig som Bergastigen. Det var en del grusväg där vyerna var kalhygge.
Och så kom vi fram till Öströö fårfarm och Slottet. Slottet är i privat ägo och kan inte besökas. 1916 restaurerades och förnyades slottet i italiensk stil. På Öströö fårfarm har dom ett välbesökt café.
Vi tog oss på bilvägen från Öströö fårfarm över åkrarna och bort till parkeringen. Strax satt vi mycket nöjda med dagen i bilen på väg hem till Götet.
1 november 2014.
Jag och far var på plats i Åkulla bokskogar igen. Vi fick en höstdag som vädermässigt blev bättre och bättre ju längre dagen gick. Dagen började med regn och slutade i sol. Denna gång skulle vi gå Bexellstigen för att kolla in hans talande stenar. Vi körde in till parkeringsplatsen i söder, förbi Skärbäck. Bexellsigen är ca: 6 km och precis som Bergastigen och Slottsstigen så går endast delar av leden/strövstigen i bokskog. Vi gick leden medsols. Kartan nedan är från www.akullabokskogar.nu/ På deras sida kan du få mer information om strövstigarna och naturreservaten i Åkulla bokskogar.
Efter dryga fem minuters traskande kom vi in i en fin och trevlig bokskog. Men när den väl ebbade ut så fick vi gå helt upp till Toppbjär och Bexells talande stenar innan vi fick en riktig fin bokskog igen. Den biter var lite småtråkig med risig tät skog som växt upp på gammalt kalhygge.
Bild nedan: Litet stenröse strax före vi kom fram till naturreservat Toppbjär och Bexells talande stenar.
Så var vi då framme vid stenarna. Det var i slutet av 1800-talet som Alfred Bexell lär rista in mer än 700 skrifter med ordspråk och visdomsord på stenar och berghällar. Detta sägs vara för att han tydligen trodde att det svenska språket skulle uppblandas med andra språk och med tiden dö ut. Skall kanske sägas att det inte var Alfred själv som gick lös på stenarna, utan två stenhuggare han anlitat. Alfred Bexell dog 1900 och stenarna föll i glömska och täcktes av mossa. Stenarna återupptäcktes 1925 och sedan dess har fler och fler gräfts fram. Men längst med och nära inpå stigen finns endast en bråkdel av alla hans skrifer.
På bilden ovan kan man tydligt se hur stenarna är skrubbade för att ta bort mossan och ifyllda med färg för att det skall vara lättare att läsa. Detta arbete utförs av Grimetons hembygdsförening. Även min far upptäckte stenarna, dom tre bilderna nedan är plåtade av far.
Efter stenarna följde vi en mindre typ traktorstig en bit. Det är den väg man går in till stenarna om man väljer att parkera norr om området. Detta är en enklare och kortare sträcka in till stenarna.
Promenaden tillbaka till bilen via östra stigen var bitvis fin och bitvis mindre fin. Men som helhet föll detta mig i smaken och Bexells talande stenar blev en extra krydda till en skogspromenad i fina höstfärger.
Nedan karta på vart Åkulla bokskogar ligger. Vill du gå in till Bexells talande stenar från norr så kör du Rolfstorp och den lilla vägen öster ut förbi Mute. Hm...tja, naturligtvis beroende på vart du bor.
Film från detta vandringstips.
Läs här om test med bussar från Varberg till Åkulla bokskogar 2018.
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. inte dom leder vi gick. Men om man tittar på kartan längst upp vandringstipset så är det en barnvagn inritad på spår 4 och 10. Det bör väl betyda att det är barnvagnsvänliga spår.
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.