Borrås skåra och naturreservat Näsbokrok
Sedan augusti 2012 har MITT Vandringsgäng tagit sig genom två fina vandringar, fartvandringen i Änggårdsbergen i september lämnar vi där hän. Där han man inte tid att filma.
Vi var sex glada människor som i söndags tog oss först ned till naturfenomenet Borrås Skåra, som man finner strax öster om Väröbacka. Sedan förflyttade vi oss i bil någon mil norrut till naturreservat Näsbokrok vid Åsa.
Ungefär klockan 13:00 stegade vi in i Borrås skåra, jag med min kamera i ett stadigt grepp för att på bästa sätt fånga gänget i den trånga klyftan. Som tur var hade det bildats lite is ungefär halvvägs in i den drygt 100 meter långa skåran. Detta skapade extra spänning för vissa. På det smalaste är skåran knappt en meter bred, och med tio meter höga fjällväggar kan det kännas lite instängt. Borrås skåra tros ha blivit till av strömmande vatten alternativt en sprickbildning med förskjutning. Vid utgången får man ta sig under en fastkilad sten. Här gick det betydligt enklare nu än när jag var här senast med far. Då var det en gigantisk vattenpöl från stenen och ett par meter framåt. Nu var det helt torrt. Vi följde sedan stigen upp på berget där man har fin utsikt. Efter två minuter hade MITT vandringsgäng ledsnat och ville ned till bilarna igen. Vi tog samma väg ned, alltså genom klyftan. Nedan några bilder från filmen.
Här ligger Borrås skåra.
Efter ungefär tjugo minuters bilkörning rullade vi in på parkeringsplatsen till Näsbokroks naturreservat. Detta är ett litet men fint naturområde, endast 89 hektar stort. Vi gick den långa slingan medsols. Vi gjorde en avstickare bort till småbåtshamnen i öster. Jag ville gå en lite annorlunda väg mot vad jag och far gjorde när vi var här. Så jag tog med vandringsgänget på ett alternativt vägval bort mot båtplatsen i väster, nedanför gravhögarna från bronsåldern. Vi hamnade då på ett långdraget klapperstensfält där vissa påtalade att stenarna var ojämna. Nu blåste det också upp kraftiga råkalla vindar utifrån havet, gänget "storm"trivdes. Kungsbackafjorden var delvis istäckt, eller ja, i alla fall nära land. Vi fick söka skydd bakom lite enar när vi fikade. Varm kaffe och choklad, goda bullar och kex smaskades det på. Efter rasten blev det en del travande i klappersten igen innan vi kom upp till gravhögarna och strax därefter nådde vi fram till parkeringsplatsen. Då hade vi gått ungefär 5 km. Efter fem minuters applåder gällande min person satte vi oss i bilarna och åkte hem. Nedan några bilder från filmen.
Här ligger Näsbokrok naturreservat.
